ATT VARA NYFIKEN PÅ

In från Skärmarbrink och genom Pildammsparken!

Pandemin har blottat mindre smickrande delar hos fotbollsfamiljen. Oavsett om det handlar om det pedagogiska problemet (det finns, förstår man inte det gör man sig dummare än man är – på samma sätt som det fanns ett pedagogiskt problem i juridiken som tillät köpcentrum att hålla öppet medan idrotten tvingades stänga ner) i att ta emot skattemedel samtidigt som man köper spelare för miljoner, eller om SEF:s tondöva dundrande om att det är ”katastrof” med publikfria matcher i en tid då människor dör i en nedrustad åldringsvård och en andra smittvåg just börjat rulla.

Livsverk har gått om intet, människor har förlorat anhöriga. En sanning som överskuggade allt annat 2020. Välkommen till 2021!

Affärer som bara MFF kan göra

Det finns så oerhört mycket att vara nyfiken på i år. Malmö FF laddade försäsongen med att börja darra, förlora fotbollsmatcher och leta efter ett anfallsspel – vilket öppnade möjligheter som hade varit stängda om de fortsatt … Tja, vara MFF. Daniel Anderssons dundervärvningar från Balkan är ett logiskt utvecklingssteg för klubben, en sorts affärer som ingen annan kan göra och som kan lyfta Malmö ett hack till, om de prickat rätt.

Jag vill veta om HBK vandrat sig starkt genom dödsskuggans dal och kan bli bäst i Halland igen. Jag vill veta om Marek Hamsik fortfarande är Marek Hamsik. Jag har redan hört Stefan Billborn prata om att man kan få sparken, att man inte kan vara rädd att få sparken, men att man måste vinna matcher för att inte få sparken. Jag har hört sirenerna ljuda runt Allmänna Idrottsklubben. Jag har sett Djurgården ösa på i cupen, med Joel Asoro hemma i Sverige och Edward Chilufya hemma i sig själv. Jag har sett Häcken se lovande ut (igen). Jag har sett Henrik Rydström flytta hem. Jag har sett att Degerfors tror på det. Och jag har sett IFK Norrköping vädra ut alla sina stängda rum.

Det är något annat

Som Stephen Fry sa: Det är en kliché att de flesta klichéer är sanna, men liksom med de flesta klichéer så är den klichén osann. Fotboll utan fans är inte ingenting. Det är något annat.

Jag vill inte ha en säsong till som handlar om spelarintervjuer, spelsystem och skarpa uttalanden från Mats Enquist. Jag vill ha två miljoner nyförvärv som strömmar in från Skärmarbrink och genom Pildammsparken, som en glödande hyllning av att vi fått vår fotboll tillbaka.

Det är ingen kliché. Det är ett liv.

”Fotboll utan fans är ingenting – det är något annat. Jag vet inte vad man ska jämföra med, närmast kommer man kanske om man tänker sig en teaterpjäs som spelas helt utan att någon får se den. Vad betyder en sådan pjäs?” undrar Sportbladets Simon Bank.