AVSPARK MITT I
Det är den sortens insikt som slår en hårt i ansiktet, så att man känner att man lever:
Jag sitter här och ser fram emot en allsvensk premiär, för tjugosjunde gången som sportjournalist. Tjugosju års leriga vårplaner, betongsmak i rumpen, för tunna långkalsonger. Inte visste jag att det var livet (skjut mig här och nu, för nu kan jag dö).
Fast först en säsong till, med samma gamla nya visioner, samma gamla överraskande allsvenska, samma gamla avbrott för en bengalisk eld på ståplats, samma gamla överprisade, överkokta varmkorv.
Och ett helt nytt fotbollslandskap. Under snart sagt hela 2000-talet har vi diskuterat vad allsvenskan borde vara för något, men i dag har vi landat i en närmast förlamande konsensus. Allt är toppen här, i folkhemsfotbollen. Medier, klubbledningar, framför allt engagerade supportrar – alla är överens om att vår fotboll är fantastisk.
Det är den!
Medan den moderna fotbollen dansar sin dödsdans ute på kontinenten har vi en sämre, bättre fotboll här, och 2024 finns det i stället anledning att prata om var vi är.
För visst är det intressant.
Börjat ta betalt
Året som gått har allsvenskan revolutionerats, på många håll, i många klubbar. Titta på Djurgårdens IF, som fick in BP-ideologen Peter Kisfaludy i organisationen och snabbt svängde in på en helt ny väg: Värva unga talanger, relativt dyrt, ge dem speltid, slussa dem vidare, se Tottenham-supportrar gå bananas på sociala medier, gnugga händer när de ekonomiska resultaten för Q4 tickar in.
Allsvenskan har börjat (kunna) ta betalt för talanger som Lucas Bergvall, Momodou Sonko, Hugo Larsson. Och titta på Häcken, som vågar satsa enorma belopp på BP-talangen Zeidane Inoussa, för att de räknar med att det kommer att ge både sportslig och ekonomisk utväxling. Eller Hammarby, som skriver långa kontrakt med sina unga spelare för att det är en väg till a) ekonomisk framgång, som kan ge b) sportslig framgång, som sedan
Brytningstid i talangfabrikerna, uppror på årsmötena, tränarbyten hos utmanarna.
Finns det något att hålla fast vid mitt i en allsvensk revolution?
Vad säger ni, Malmö FF?