”Känner jag mig själv rätt är det inte slut här”
MYCKET PÅ GÅNG. Jenny Säfström gillar ett högt tempo
Jenny Säfströms liv går i full fart, från morgon till kväll. Och Enköpingsbon är långt ifrån färdig.
Det var sjukt läskigt. Stundtals är jag livrädd för många beslut jag tar.
Tajmingen för intervjun kunde ha varit bättre. Jenny Säfström har precis genomfört en stor flytt av sina två gym i Enköping till en ny lokal. I stort sett samtidigt har hon öppnat upp en verksamhet i Bålsta.
– Jag har väldigt mycket för mig hela tiden. Nu var ju tanken att flytten skulle har skett tidigare, men när vi hittade den här lokalen behövde den mer renovering vilket gjorde att det hela förflyttades, men jo, jag har ofta många järn i elden. Jag tror faktiskt att det var barnen som gjorde att det löste sig för mig, att jag skulle vara hemma mer. För innan jag fick barn jobbade jag ännu mer. Nu har jag något som drar mig hem, säger hon om Rasmus, 3 år och Saga, 4 år.
Har du alltid varit sådan?
– När jag hittade vad jag ville göra så blev jag sådan. De som gick med mig i grundskolan i Kungsängen skulle inte ens känna igen mig i dag.
När Jenny var yngre var hon en annan människa. Det i sig är inget märkligt. Alla utvecklas och upptäcker vad de vill syssla med, men för den här affärskvinnan har resan varit skakig.
– Samtidigt som jag lämnade Kungsängen och hamnade på skola i Kista kunde jag lämna det fack jag var placerad i. Tyvärr hamnade jag i en ätstörning. Samtidigt föddes mitt intresse för träning.
Fann du orsaken till ätstörningen?
– Jag vägde för mycket. Och när jag såg en möjlighet att förändra mig och bli någon annan än den alla trodde att jag var blev det också en identitetskris. Då valde jag att sluta äta för kunna gå ner i vikt. När mina nära och kära upptäckte att jag inte åt började jag göra det för deras skull. Då blev det i stället så att jag började träna tre timmar om dagen.
Jenny Säfström har gjort hela resan. Upp och ner. Känslan av att inte duga som stod i kontrast med hennes allt större kunskap om vad det var hon höll på med. Bli lite starkare, bli lite bättre, lite smalare, lite mer uthållig. Det tog henne fem år hitta en väg vidare och det blev också början på det som nu är hennes yrke.
– När jag väl tog mig ur den och började förstå själv att det inte var sunt, fick jag ett större intresse för kosten och hälsan. Min dåvarande kille hittade hälsoledareprogrammet i Luleå.
Hamnade i Sundsvall
När hon var färdig med studierna i Norrbotten hamnade hon i Sundsvall där hon arbetade i tre och ett halvt år och bland annat blev platschef på ett gym innan hon kände sig redo att ta sig an en större utmaning. Hon ville starta eget, men först behövde hon slå rot på något sätt.
– Tanken var vid 25-årsåldern att jag flyttar tillbaka till Enköping där min mamma bor och sedan söker jag mig till städerna runtomkring.
Hon fick jobb i Uppsala, men för att ha någonstans att träna även på hemmaplan erbjöd hon sig att bli instruktör på Magasinet, ett gym i Enköping. Snart frågade ägarna om hon inte ville gå in i verksamheten som delägare.
– Normala människor överväger det och tänker efter, säger hon och skrattar.
Nej, Jenny behövde inte tänka länge. Hon tackade ja. Hon hade dessutom blivit kär i mannen som nu är hennes make. Trots att hon lovat sig själv att inte bli kvar i Enköping blev det allt tydligare att det var där framtiden fanns.
– Jag köpte loss deras aktier när de ville sälja. Det var sjukt läskigt. Stundtals är jag livrädd för många beslut jag tar. Precis lika kul som det är vissa perioder är jag orolig över hur det ska gå. Men jag har inställningen att allting löser sig, säger hon.
Sex år senare öppnar hon alltså upp en ny träningslokal i Håbo och hon utesluter inte att verksamheten kommer växa ytterligare. Till Upplands-Bro där hon är uppvuxen?
– Bålsta är lite grann som hemma. Jag har varit mycket där. Det roliga är att nästan en tredjedel av de jag har som tränar i Bålsta är från Kungsängen. Kanske blir det mer när barnen blir äldre. Jag tror inte att jag är klar. Känner jag mig själv rätt är det inte slut här.
Nej, det är inte lätt att föreställa sig hur livet lugnar ner sig för Jenny Säfström. Inte ens födseln av hennes barn kunde bromsa in entreprenören.
– Min familj är ovärderlig. Det här är ett yrke som kräver mycket helger och kvällstid. Varken jag eller Johan (maken) hade klarat det här utan hjälp. Hade inte mamma och min bonuspappa kunnat ta barnen hade det varit omöjligt att få ihop det här.
– Jag är inte en traditionell mamma. Mammaledighet existerade inte. För mig har det alltid fungerat. Jag hoppas och tror att de kommer att lära sig att vill man något måste man jobba för det. Barnen går alltid först när det gäller, men jag är ingen bullmamma som är hemma varje middag.