Mitt i Enköping

”Känner jag mig själv rätt är det in­te slut här”

MYC­KET PÅ GÅNG. Jen­ny Säfström gil­lar ett högt tem­po

- Text och fo­to: Da­ni­el Sjö­berg Lifestyle · Family · Parenting · Sundsvall · Emmett Till · Nicolas Bro

Jen­ny Säfströms liv går i full fart, från mor­gon till kväll. Och En­kö­pings­bon är långt ifrån fär­dig.

Det var sjukt läs­kigt. Stund­tals är jag liv­rädd för många be­slut jag tar.

Taj­ming­en för in­ter­vjun kun­de ha va­rit bätt­re. Jen­ny Säfström har pre­cis ge­nom­fört en stor flytt av si­na två gym i En­kö­ping till en ny lo­kal. I stort sett sam­ti­digt har hon öpp­nat upp en verk­sam­het i Båls­ta.

– Jag har väl­digt myc­ket för mig he­la ti­den. Nu var ju tan­ken att flyt­ten skul­le har skett ti­di­ga­re, men när vi hit­ta­de den här lo­ka­len be­höv­de den mer re­no­ve­ring vil­ket gjor­de att det he­la för­flyt­ta­des, men jo, jag har of­ta många järn i el­den. Jag tror fak­tiskt att det var bar­nen som gjor­de att det lös­te sig för mig, att jag skul­le va­ra hem­ma mer. För in­nan jag fick barn job­ba­de jag än­nu mer. Nu har jag nå­got som drar mig hem, sä­ger hon om Rasmus, 3 år och Sa­ga, 4 år.

Har du all­tid va­rit så­dan?

– När jag hit­ta­de vad jag vil­le gö­ra så blev jag så­dan. De som gick med mig i grund­sko­lan i Kungsängen skul­le in­te ens kän­na igen mig i dag.

När Jen­ny var yngre var hon en an­nan män­ni­ska. Det i sig är ing­et märk­ligt. Al­la ut­veck­las och upp­täc­ker vad de vill syss­la med, men för den här af­färs­kvin­nan har re­san va­rit ska­kig.

– Sam­ti­digt som jag läm­na­de Kungsängen och ham­na­de på sko­la i Kis­ta kun­de jag läm­na det fack jag var pla­ce­rad i. Ty­värr ham­na­de jag i en ät­stör­ning. Sam­ti­digt föd­des mitt in­tres­se för trä­ning.

Fann du or­sa­ken till ät­stör­ning­en?

– Jag väg­de för myc­ket. Och när jag såg en möj­lig­het att för­änd­ra mig och bli nå­gon an­nan än den al­la trod­de att jag var blev det ock­så en iden­ti­tets­kris. Då val­de jag att slu­ta äta för kun­na gå ner i vikt. När mi­na nä­ra och kä­ra upp­täck­te att jag in­te åt bör­ja­de jag gö­ra det för de­ras skull. Då blev det i stäl­let så att jag bör­ja­de trä­na tre tim­mar om da­gen.

Jen­ny Säfström har gjort he­la re­san. Upp och ner. Käns­lan av att in­te du­ga som stod i kon­trast med hen­nes allt stör­re kun­skap om vad det var hon höll på med. Bli li­te star­ka­re, bli li­te bätt­re, li­te sma­la­re, li­te mer ut­hål­lig. Det tog hen­ne fem år hit­ta en väg vi­da­re och det blev ock­så bör­jan på det som nu är hen­nes yr­ke.

– När jag väl tog mig ur den och bör­ja­de för­stå själv att det in­te var sunt, fick jag ett stör­re in­tres­se för kos­ten och häl­san. Min då­va­ran­de kil­le hit­ta­de häl­so­le­da­re­pro­gram­met i Luleå.

Ham­na­de i Sundsvall

När hon var fär­dig med stu­di­er­na i Norr­bot­ten ham­na­de hon i Sundsvall där hon ar­be­ta­de i tre och ett halvt år och bland an­nat blev plats­chef på ett gym in­nan hon kän­de sig re­do att ta sig an en stör­re ut­ma­ning. Hon vil­le star­ta eget, men först be­höv­de hon slå rot på nå­got sätt.

– Tan­ken var vid 25-års­ål­dern att jag flyt­tar till­ba­ka till En­kö­ping där min mam­ma bor och se­dan sö­ker jag mig till stä­der­na run­tom­kring.

Hon fick jobb i Uppsa­la, men för att ha nå­gon­stans att trä­na även på hem­ma­plan er­bjöd hon sig att bli in­struk­tör på Ma­ga­si­net, ett gym i En­kö­ping. Snart frå­ga­de ägar­na om hon in­te vil­le gå in i verk­sam­he­ten som de­lä­ga­re.

– Nor­ma­la män­ni­skor över­vä­ger det och tän­ker ef­ter, sä­ger hon och skrat­tar.

Nej, Jen­ny be­höv­de in­te tän­ka länge. Hon tac­ka­de ja. Hon ha­de dess­utom bli­vit kär i man­nen som nu är hen­nes ma­ke. Trots att hon lo­vat sig själv att in­te bli kvar i En­kö­ping blev det allt tyd­li­ga­re att det var där fram­ti­den fanns.

– Jag köp­te loss de­ras ak­ti­er när de vil­le säl­ja. Det var sjukt läs­kigt. Stund­tals är jag liv­rädd för många be­slut jag tar. Pre­cis li­ka kul som det är vis­sa pe­ri­o­der är jag oro­lig över hur det ska gå. Men jag har in­ställ­ning­en att all­ting lö­ser sig, sä­ger hon.

Sex år senare öpp­nar hon allt­så upp en ny trä­nings­lo­kal i Hå­bo och hon ute­slu­ter in­te att verk­sam­he­ten kom­mer växa yt­ter­li­ga­re. Till Upp­lands-Bro där hon är upp­vux­en?

– Båls­ta är li­te grann som hem­ma. Jag har va­rit myc­ket där. Det ro­li­ga är att nästan en tred­je­del av de jag har som trä­nar i Båls­ta är från Kungsängen. Kanske blir det mer när bar­nen blir äld­re. Jag tror in­te att jag är klar. Känner jag mig själv rätt är det in­te slut här.

Nej, det är in­te lätt att fö­re­stäl­la sig hur li­vet lug­nar ner sig för Jen­ny Säfström. In­te ens föd­seln av hen­nes barn kun­de brom­sa in ent­re­pre­nö­ren.

– Min fa­milj är ovär­der­lig. Det här är ett yr­ke som krä­ver myc­ket hel­ger och kvälls­tid. Var­ken jag el­ler Jo­han (ma­ken) ha­de kla­rat det här ut­an hjälp. Ha­de in­te mam­ma och min bonus­pap­pa kun­nat ta bar­nen ha­de det va­rit omöj­ligt att få ihop det här.

– Jag är in­te en tra­di­tio­nell mam­ma. Mam­ma­le­dig­het ex­i­ste­ra­de in­te. För mig har det all­tid fun­ge­rat. Jag hop­pas och tror att de kom­mer att lä­ra sig att vill man nå­got mås­te man job­ba för det. Bar­nen går all­tid först när det gäl­ler, men jag är ing­en bull­mam­ma som är hem­ma var­je mid­dag.

 ?? FO­TO: DA­NI­EL SJÖ­BERG ?? STARK. Den per­son­li­ga träningen är ock­så en del av var­da­gen och mås­te få ta plats i Jen­nys liv för att hon ska må bra.
FO­TO: DA­NI­EL SJÖ­BERG STARK. Den per­son­li­ga träningen är ock­så en del av var­da­gen och mås­te få ta plats i Jen­nys liv för att hon ska må bra.
 ?? FO­TO: DA­NI­EL SJÖ­BERG ?? PAR PÅ JOB­BET.
Jen­ny och ma­ken Jo­han dri­ver gym­met till­sam­mans.
FO­TO: DA­NI­EL SJÖ­BERG PAR PÅ JOB­BET. Jen­ny och ma­ken Jo­han dri­ver gym­met till­sam­mans.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden