Mitt i Enköping

Un­der pan­de­min är det mesta som förr

- ERIK HJÄRTBERG Re­por­ter Pra­ta med mig! erik.hjart­berg @mit­ti.se Sweden

Det stän­di­ga mant­rat är att år 2020 var ett rik­tigt skit­år. Jag vet in­te om det syf­tar på bunkran­det av to­a­lett­pap­per. Ena stun­den gnälls det över al­la re­strik­tio­ner. And­ra stun­den gnälls det över hur slappt svens­ka myn­dig­he­ter age­rat jäm­fört med om­värl­den.

Själv har jag följt re­kom­men­da­tio­ner­na och und­vi­kit att re­sa och häl­sa på släk­ting­ar. Men bort­sett från det har det mesta va­rit som van­ligt. De re­sor som jag gör ett van­ligt år är dock in­om Sve­ri­ge med tåg och bil. Det som nu kal­las sve­mes­ter.

Många be­söks­mål finns ock­så in­om gångav­stånd. Ett av de bätt­re, när väd­ret tillå­ter, är min bal­kong.

Det var länge se­dan jag upp­sök­te ett gym och stänk­te min svett på and­ra män­ni­skor. När jag vill an­stränga mig (och det blir allt­mer säl­lan) an­vän­der jag köks­gol­vet el­ler el­ljus­spå­ret.

Jag av­skyr att träng­as i sto­ra köp­cent­rum. Se­dan år till­ba­ka hand­lar jag ma­ten i min lil­la när­bu­tik och köper det mesta and­ra på nä­tet. Postor­der är för övrigt ing­en nytt, som barn äls­ka­de jag Hobbex-ka­ta­lo­gen.

Att be­ta­la peng­ar för att gå på natt­klub­bar där topp­lis­temu­si­ken är så hög att det in­te går att fö­ra ett sam­tal är in­te hel­ler nå­got jag sak­nar. Al­ko­hol slu­ta­de jag dric­ka re­dan 2019.

Men när pan­de­min är över kom­mer det att bli skönt att slip­pa hö­ra gnäll från män­ni­skor som till­bring­ar da­gar­na med att, ikläd­da mju­kis­byx­or, stir­ra på en skärm och på­står att de egent­li­gen skul­le vil­ja gö­ra

nå­got an­nat.

Jag av­skyr att träng­as i sto­ra köp­cent­rum.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden