Från min balkong kan jag se en grön gräsmatta som gror

Abdul Hadi, 8 år, diktar om det nya livet i Huddinge efter asylboendet.

M aher Hijasi kom till Sverige utan sin familj från Syrien 2015. Som så många andra tvingades han ta sig hit via Turkiet och med båt till Grekland.

Men för Maher var resan extra svår, eftersom han sitter i rullstol sedan han var liten. Han klarade resan över vattnet, men havet tog både båten och rullstolen. En vän fick bära honom ända tills de kunde köpa en ny i Grekland en vecka senare.

– När jag kom till Sverige tornade ett svart moln upp sig runt mig och det känns bara som att det kommer närmare.

När han kom till Farsta var han trygg, men kände sig låst inne på asylboendet och mardrömmarna från flykten lämnade honom inte i fred.

Familjen – frun Lamis och de tre barnen Mais, Abdul Hadi och Hoda, kunde komma efter att Maher fick sitt uppehållstillstånd och med det en lägenhet i Huddinge, via kommunen. De får ha lägenheten i ett år, sedan måste de hitta något annat.

– Barnen gillar sin skola och förskola, jag vet att det inte kommer vara bra för dem att flytta igen och byta kompisar. Jag oroar mig mycket över mina barn och hur det ska gå för oss, säger Maher.

Hemma i Hamah i Syrien var han lärare, nu pluggar han snabbspåret på Stockholms universitet – en linje för lärare som kommer från andra länder. Han ska undervisa på svenska i fysik och kemi. Lamis var frisör i Hamah och hoppas kunna jobba som det här med.

De båda tycker att en sak som varit svår med att ta sig in i det svenska samhället är att skaffa vänner här.

– Det är svårt när man inte kan språket, svårt att lära känna folk, säger Maher.

– I bland känns det som att folk tittar snett på oss, speciellt när jag har den här på mig, säger Lamis och pekar på sin hijab.

Maher säger att han trots allt träffade många bra människor som hjälpt honom, på asylboendet i Farsta. Där upptäckte han också hur mycket han gillar att vara ute i naturen och familjen åker ofta tillbaka till Hökarängsbadet.

De känner sig trygga här och samhället känns mer jämlikt än i Syrien, men det svarta molnet vill inte lämna Maher.

– Jag vet att det kommer ordna sig till slut, men jag oroar mig mycket för framtiden.

FAMILJ. Maher Hijasi bor i Huddinge med frun Lamis och barnen Mais, 2 år, Hoda, 5 år och Abdul Hadi, 8 år, som visar en dikt han skrivit. Mahers syster (bilden till höger) och hennes dotter (i gul klänning) är på besök från Tyskland, där de fått...