Orten och landet sitter i samma båt

r 2011 utsågs Ljusdals kommun som den värsta kommunen att växa upp i på Flashback. Kanske var det därför jag drog till Stockholm två år senare. Efter fem år flyttar jag nu tillbaka till landsbygden men till ett helt annat län, Östergötland. Men varför skulle någon förutom jag själv bry sig om min flytt ifrån 127 och röda linjen, som varit mitt hem periodvis under fem år?

Saken är den att jag har noterat många intressanta saker av att ha bott på röda linjen och att komma ifrån en landsbygd. Stockholmslivet började på Gärdet och avslutades med stress i halsgropen, på ett hotell i Flempan på grund av bostadsbrist. Var det verkligen det jag ville när jag flyttade till Stockholm – att hamna på ett hotell, lika stresstålig som ett marsvin? ■ 127 och landsbygden.

Enligt forskare bygger den urbana normen, att allt fler söker sig till städerna, på en föreställning om att bättre möjligheter till arbete och studier kan ges i storstäderna och egentligen inte så mycket om några skojares recensioner av små kommuner på Flashback. Forskningen tyder också på att den unga individen vill vara självständig och vara en del av en stark gemenskap.

Men tänk om slippa bry sig om resten av Sverige?

Detta fenomen kan likställas med det förorterna till storstäderna får erfara. Ni vet, dålig resursfördelning och ingen tydlig plan med vad som ska hända?

Men frågan behöver ställas: Varför har vi satt storstäderna på en piedestal?

För jag menar, ingen har väl undgått bränderna i den kommun jag faktiskt flyttade ifrån? Vi ska inte behöva kalla in andra länder när sådana här typer av katastrof sker. Det om något sliter rent ekonomiskt på hela landets invånare. Låt bränderna i Ljusdals kommun och i norr bli en påminnelse om hur det blir när en hel befolkning glömmer bort delar av län som egentligen utgör en stor del av landet. Liksom förorterna bygger upp innerstäderna får vi inte blunda oavsett om det handlar om droghandeln, vapenhandeln eller bränder. Samhället i stort drabbas även när individen blir den största förloraren.