Vår stad är delad – men måste det vara så?

SSäg mig var du bor och jag ska säga dig hur lång utbildning du har, om du har ett välbetalt jobb och hur god din hälsa är. Ungefär så ser det ut i Stockholm. Mellan en lågutbildad Vårbybo och en högutbildad Danderydsbo kan det skilja 18 år i förväntad livslängd.

I Huddinge liksom i hela Stockholm är segregationen till stor del inbyggd i bostadsstrukturen. Hyresrätterna finns samlade i stora miljonprogramsområden som Vårby, Masmo och Flemingsberg. Bostäder som den som inte har en lång utbildning och ett tryggt jobb med hög lön kan få – om de har tur och kötid. I välbärgade villaområden och i innerstans och gentrifierade närförorters bostadsrätter samlas de som kan välja.

I vissa delar av Stockholm ligger dessa områden visserligen intill varandra, men då med en osynlig knivskarp gräns. Den som tar sig till den andra sidan sticker ut. Den upplevelsen berättar poeten Yolanda Bohm från Skogås om på den här tidningens mittuppslag.

Grundproblemet är förstås att vi stockholmare har ojämlika livsvillkor. Men det är också ett problem att vi i denna ojämlikhet bor uppdelat från varandra. Våra fördomar om de andra befästs, stigmatiseringen förstärks och vi blir främlingar för varandra.

På det sättet går vi också miste om positiva grannskapseffekter. Har du en granne med jobb ökar din chans till jobb. Pratar din granne svenska har du lättare att lära dig språket.

Vi har frågat de lokala politikerna om det går att bygga bort bostadssegregationen. Hjälper det att bygga bostadsrätter i miljonprogramsområden och hyresrätter i radhus- och villaområden? Deras svar kan du läsa i vårt valtema på nästa uppslag.