Han gör roll på Netflix
BREAKAR. På fredag syns Suheib på en av världens största plattformar för film och serier
Det var inte rollen han först ville ha. Och han är lite orolig för att fastna i en mall. Men Suheib Saleh är glad över att ha fått spela knarklangaren Dennis i den första svenska Netflixserien någonsin. På fredag kan hela världen se honom.
Egentligen sökte han rollen som Samir. Den duktiga pluggisen med invandrarbakgrund. Men det blev Dennis till slut. Knarklangaren.
– Från början var jag lite skeptisk. Det är liksom de två stereotyperna av blattekillar som folk har utifrån. Jag kände community guilt, ska jag fortsätta förmedla bilden av den svarta drug dealern?
Men Suheib Saleh körde. Och på fredag kan hela världen se honom i rollen när ”Störst av allt”, den första svenska Netflixserien, har premiär. Serien, som baseras på rättegångsthrillern av Malin Persson Giolito, utspelar sig på en gymnasieskola i Djursholm, där en skolskjutning ägt rum.
Klass, rasism och segregation är teman som genomsyrar berättelsen.
– Det är lite så verkligheten ser ut, även om det inte borde vara så. Det är folk härifrån, från olyckliga förutsättningar, som säljer. Och det är ungdomar i stora villor, i Lidingö och Djursholm, som vill ha drogerna på sina jättefester. Hade det varit en svensk som spelade knarklangaren, det hade inte varit verklighetstroget, säger Suheib.
Drömde aldrig om skådislivet
I dag är han glad att han tog rollen. Sin första riktiga skådespelarroll. Men oron finns att fastna i att bara få spela samma karaktärer. Att bli typecastad.
– Andra, folk som ser ut som oss, har berättat om det. Det enda de ringer om är roller som kriminella eller knarklangare. Nu har jag gjort knarklangaren och är glad för det. Men jag vill också spela the good guy, the bad guy och allt där emellan.
Vägen till en av världens största streamingtjänster var långt ifrån självklar. Att bli skådespelare var aldrig något han drömde om när han växte upp i Skärholmen. På gymnasiet gjorde han och klasskompisar små sketcher på Instagram, mest som en kul grej.
Jobben började trilla in
En dag när han hängde på fritidsgården Andra hemmet hölls ett informationsmöte för ungdomar som hade fått feriejobb med att göra film. Han kikade in.
– Jag fick en papperslapp om att komma och jobba nästa vecka. Och jag bara ”ouff, man får para och allt!”. Jag hade ju inte ens ansökt, haha!
Det jobbet ledde till sommarjobb. Han signade upp sig på en statistsida, gjorde en katastrofal första audition, men sen började uppdragen trilla in. Reklamjobb, modelljobb och statistjobb byggde cv:t.
– Efter den här produktionen känner jag att det här kan jag leva med. Jag fortsätter min utbildning också, men det är skådespela jag vill göra.
Säg ”bror, försök”
Uppväxten i Skärholmen har gett honom bredd som skådespelare, säger han.
– Jag kan skifta mellan
mina två dialekter. Den jag har på en jobbintervju och den jag har med mina barndomskompisar. Och det är verkligen en fördel för alla som kommer härifrån. Varför kommer det inte fler skådisar härifrån?
– För vi har inga förebilder. Vi har vuxit upp med musiken, som Ison och Fille. Hiphopen finns överallt här och det är rätt enkelt att göra. Samma med fotboll. Det är alltid vi drar till fotbollsträningen eller till studion efter skolan, men i vilken förort har du hört någon säga vi drar på en skådespelarlektion? Vad tror du behövs för att fler ska våga satsa?
– Vi måste droppa ”bror, skit i”-mentaliteten. Att så fort något är lite jobbigt eller kräver arbete så väljer man i stället att ”vänta på bättre dagar”. När någon säger att de drömmer om något så ska andra dra ner en. Drömkrossare. Säg ”bror, försök!” i stället för ”bror, skit i”.
Jag kände community guilt, ska jag fortsätta förmedla bilden av den svarta drug dealern?