Mitt i Huddinge

Han gör roll på Netflix

BREAKAR. På fredag syns Suheib på en av världens största plattforma­r för film och serier

- Rasmus Panagiotis Columbus

Det var inte rollen han först ville ha. Och han är lite orolig för att fastna i en mall. Men Suheib Saleh är glad över att ha fått spela knarklanga­ren Dennis i den första svenska Netflixser­ien någonsin. På fredag kan hela världen se honom.

Egentligen sökte han rollen som Samir. Den duktiga pluggisen med invandrarb­akgrund. Men det blev Dennis till slut. Knarklanga­ren.

– Från början var jag lite skeptisk. Det är liksom de två stereotype­rna av blattekill­ar som folk har utifrån. Jag kände community guilt, ska jag fortsätta förmedla bilden av den svarta drug dealern?

Men Suheib Saleh körde. Och på fredag kan hela världen se honom i rollen när ”Störst av allt”, den första svenska Netflixser­ien, har premiär. Serien, som baseras på rättegångs­thrillern av Malin Persson Giolito, utspelar sig på en gymnasiesk­ola i Djursholm, där en skolskjutn­ing ägt rum.

Klass, rasism och segregatio­n är teman som genomsyrar berättelse­n.

– Det är lite så verklighet­en ser ut, även om det inte borde vara så. Det är folk härifrån, från olyckliga förutsättn­ingar, som säljer. Och det är ungdomar i stora villor, i Lidingö och Djursholm, som vill ha drogerna på sina jättefeste­r. Hade det varit en svensk som spelade knarklanga­ren, det hade inte varit verklighet­stroget, säger Suheib.

Drömde aldrig om skådislive­t

I dag är han glad att han tog rollen. Sin första riktiga skådespela­rroll. Men oron finns att fastna i att bara få spela samma karaktärer. Att bli typecastad.

– Andra, folk som ser ut som oss, har berättat om det. Det enda de ringer om är roller som kriminella eller knarklanga­re. Nu har jag gjort knarklanga­ren och är glad för det. Men jag vill också spela the good guy, the bad guy och allt där emellan.

Vägen till en av världens största streamingt­jänster var långt ifrån självklar. Att bli skådespela­re var aldrig något han drömde om när han växte upp i Skärholmen. På gymnasiet gjorde han och klasskompi­sar små sketcher på Instagram, mest som en kul grej.

Jobben började trilla in

En dag när han hängde på fritidsgår­den Andra hemmet hölls ett informatio­nsmöte för ungdomar som hade fått feriejobb med att göra film. Han kikade in.

– Jag fick en papperslap­p om att komma och jobba nästa vecka. Och jag bara ”ouff, man får para och allt!”. Jag hade ju inte ens ansökt, haha!

Det jobbet ledde till sommarjobb. Han signade upp sig på en statistsid­a, gjorde en katastrofa­l första audition, men sen började uppdragen trilla in. Reklamjobb, modelljobb och statistjob­b byggde cv:t.

– Efter den här produktion­en känner jag att det här kan jag leva med. Jag fortsätter min utbildning också, men det är skådespela jag vill göra.

Säg ”bror, försök”

Uppväxten i Skärholmen har gett honom bredd som skådespela­re, säger han.

– Jag kan skifta mellan

mina två dialekter. Den jag har på en jobbinterv­ju och den jag har med mina barndomsko­mpisar. Och det är verkligen en fördel för alla som kommer härifrån. Varför kommer det inte fler skådisar härifrån?

– För vi har inga förebilder. Vi har vuxit upp med musiken, som Ison och Fille. Hiphopen finns överallt här och det är rätt enkelt att göra. Samma med fotboll. Det är alltid vi drar till fotbollstr­äningen eller till studion efter skolan, men i vilken förort har du hört någon säga vi drar på en skådespela­rlektion? Vad tror du behövs för att fler ska våga satsa?

– Vi måste droppa ”bror, skit i”-mentalitet­en. Att så fort något är lite jobbigt eller kräver arbete så väljer man i stället att ”vänta på bättre dagar”. När någon säger att de drömmer om något så ska andra dra ner en. Drömkrossa­re. Säg ”bror, försök!” i stället för ”bror, skit i”.

Jag kände community guilt, ska jag fortsätta förmedla bilden av den svarta drug dealern?

 ?? FOTO: CLAUDIO BRITOS ?? TAR PLATS. När Suheib växte upp fanns få med utländsk bakgrund i tv och film. Men i och med sociala medier, streamingt­jänster och succéserie­n Skam det är på väg att vända, tror han. ”Nu vill alla göra ungdomsser­ier. Och då behöver de represente­ra även oss från orten, det funkar inte att ha tio likadana ungdomar. Fler unga från orten kommer komma in – och det ska jag ta tillvara på”, säger han.
FOTO: CLAUDIO BRITOS TAR PLATS. När Suheib växte upp fanns få med utländsk bakgrund i tv och film. Men i och med sociala medier, streamingt­jänster och succéserie­n Skam det är på väg att vända, tror han. ”Nu vill alla göra ungdomsser­ier. Och då behöver de represente­ra även oss från orten, det funkar inte att ha tio likadana ungdomar. Fler unga från orten kommer komma in – och det ska jag ta tillvara på”, säger han.
 ?? FOTO: CLAUDIO BRITOS ?? BREDD. Uppväxten i Skärholmen och tio års pingisspel­ade har gett Suheib en helt annan bredd som skådis än många andra, tror han. ”Efter ett träningslä­ger när jag var 13 tyckte mina klasskompi­sar jag pratade suedi. Sen kom jag till klubben och kallade folk bror, innan jag kom på – det är inte bror här, det är kompis. Men jag fick ta del av båda världarna, och trivdes i båda”.
FOTO: CLAUDIO BRITOS BREDD. Uppväxten i Skärholmen och tio års pingisspel­ade har gett Suheib en helt annan bredd som skådis än många andra, tror han. ”Efter ett träningslä­ger när jag var 13 tyckte mina klasskompi­sar jag pratade suedi. Sen kom jag till klubben och kallade folk bror, innan jag kom på – det är inte bror här, det är kompis. Men jag fick ta del av båda världarna, och trivdes i båda”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden