NU INVIGS HUDDINGES GRÖNA PULSÅDER
Med sina åtta mil knyter Huddingeleden ihop kommunens 13 naturreservat och majoriteten av de 22 sjöarna. Det är en led som bär på historier om vikingar och storbönder. Nu invigs den fullt utmärkt och tillgängliggjord.
13 naturreservat. En led. På söndag invigs Huddingeleden, som binder samman Huddinges naturområden i en 80 kilometer lång vandringsupplevelse.
Orangea skyltar med texten ”Huddingeleden” leder oss bort från Haningeledens buller och avgaser och in i ett av Huddinges 13 naturreservat, Orlångens. Vi är på vandringsleden som kan ta oss så långt som till Vårby och Segeltorp i väster och Drevvikens strand i öster. En fågel kvittrar till.
– Skogssnäppa! kvittrar Richard Vestin, som har satt händerna runt sina öron som två trattar.
Richard är naturguide på Huddinge kommun. Han och kollegan Marie Odsjö har lite premiärnerver. På söndag ska de tillsammans med flera lokala föreningar inviga den åtta mil långa vandringsleden som knyter ihop kommunens 13 naturreservat.
Om du följer vägen kan du få se Flemingsbergsskogens orörda naturskog, Drevvikens stränder, Kvarnsjöns sällsynta dammusslor, den lilla Gömsta äng som gömmer en liten oas med ängsblommor och fjärilar. Och ja, mycket mer.
Nu ger Richard Vestin oss bara ett litet smakprov av allt leden har att erbjuda. Vi kommer fram till Gladövik, en av Orlångens vikar, där två bryggor knyter samman uddarna och låter en vik med sankmark leta sig bort mot parkeringen.
– För bara någon vecka sedan stod vattnet mycket högre, då lekte stora gäddor här, säger Richard och pekar ner mot den nu knappt vattenfyllda viken.
Mark med gamla anor
Vi går igenom en grind och sätter oss på en bänk vänd mot Orlångens vatten. Om det hade varit sommar hade vi varit omgivna av får. På andra sidan sjön tornar sig väderkvarnen Balingsta kvarn – en så kallad holländare från slutet av 1800-talet. Strax norr om kvarnen ser man även Balingsta gårds huvudbyggnad från 1700-talet. Platsen har varit bebodd sen långt innan både gård och kvarn kom på plats, redan 1436 nämns det ursprungliga namnet ”In Balistadom” i text.
– Om Mälaren var dåtidens E4:an på väg in mot Birka så var Orlången en del av E18. Sjöarna på Södertörn var innan landhöjningen en del av ett sammanhängande vattensystem. Det är fullt med fornborgar och gravfält hela vägen upp till Glömsta, säger Richard Vestin medan han blickar ut över den historiska marken.
Rostiga skyltar i skogen
Även själva Huddingeleden har en något längre historia än vad många tror – med anor från 80-talet. Redan då märktes en led ut med orangea skyltar. Men utan underhåll föll snart leden i glömska.
Till för lite drygt tio år sedan, tack vare en observant lokalhistoriker.
– Jag var ute och vandrade i skogar
Det är fullt med fornborgar och gravfält hela vägen upp till Glömsta.
na i Huddinge då jag såg gamla rostiga skyltar som det stod ”Huddingeleden” på, säger Olle Magnusson, lokal konstnär och engagerad i Vårby-Fittja hembygdsförening.
Han gjorde eftersökningar i kommunarkiven och hittade en gammal karta från 1985 som visade en led som gick från Sundby i öster och Segeltorp i nordväst, via Glömstadalen, Flottsbro och Gömsta äng.
Tillgängligt för alla
Upptäckten gav Olle idén: ”Varför inte en verklig Huddingeled som omfattar hela Huddinge?” Han tog kontakt med kommunen och fick uppdraget att skriva den bok som 2008 gav Huddingeleden nytt liv: ”Huddinge till fots – Steg för steg från Mälaren till Drevviken”.
Om nu leden redan har funnits i tio år, varför invigs den nu?
– Det är inte förrän nu som leden förverkligas i fält. Tidigare har det inte varit en sammanhållen vandringsled som har varit uppmärkt och underhållen, säger Richard Vestin.
De senaste åren har Naturvårdsenheten, som nu heter klimat- och naturavdelningen, jobbat för att göra Huddingeleden så tillgänglig som möjligt. De har byggt bryggorna i Gladövik, lagt ordentligare stigar och huvudsakligen har de märkt upp hela vägen med nya orangea skyltar med texten ”Huddingeleden”.
– Om vi ska ha en Huddingeled så måste folk också kunna hitta den. Så fort det är stiglös skog blir folk otrygga. För ett litet tag sen tog jag med seniorer från Tallgården ut hit. Den yngsta var 87 och den äldsta var 97, ingen av dem hade gått så långt på tio år, sa de. Nån kom med rullstol en annan med rollator, berättar Richard Vestin.
Om vi ska ha en Huddingeled så måste folk också kunna hitta den.