Film får dig att tänka över fördomar
Manuset har legat på hyllan i fem år. Nu ska det bli film. ”Känner du min granne” är kortfilmen som skildrar vardagsrasismen.
Filmen är för dem som tror att de inte har några fördomar.
– Vi vill alltid få fram en känslomässig relation till våra filmer vi gör. Det här manuset har legat på hyllan i snart fem år och är inne på sin åttonde version. Nu känns den rätt i tid.
Det berättar Stephane Mounkassa, nybliven pappa. Kollegan och bästa vännen Stefan Sundin sitter bredvid. Vi är i Alby, på Filmbasens lokaler där de håller kurser i filmskapande för Stockholms Dramatiska högskola. För filmskaparna Stefan och Stephane är kortfilmen en fortsättning på en familjär arbetsrelation.
”Känner du min granne” är namnet på kortfilmen som de nu fått grönt ljus att producera. Manuset är baserat på upplevelser och känslor som Stephane Mounkassa har med sig.
– Det är saker inte alltid kunna dela med mig av. Jag kommer ihåg när jag satt ute till exempel och det kom fram en kille som trodde jag var knarklangare.
Handlingen i filmen är baserad på ett universitet, där en av studenterna en dag får nog efter att fått höra en fördom om sitt ursprung – och svarar på ett sätt ingen någonsin förväntat sig.
– Om ni inte kan relatera till filmen, då kanske man åtminstone kan få en inblick i hur människor tolkar vissa situationer i sin omgivning.
Vill inte peka finger
Beröra, belysa och skildra. För Stephane Mounkassa och Stefan Sundin är filmskapandet ett sätt att komma framåt i samhällets viktigaste diskussioner och att våga prata om det som är svårt.
– För oss handlar det inte om att peka finger åt specifika politiker eller så, samhällets strukturer sitter djupare än vad man kan tro. Ilskan, fördomar och sociala medier bidrar till att allting går mycket snabbare än förut. Det går inte att vara låst om man jobbar som manusförfattare, måste vara öppen och försöka lyssna på vad andra har att säga, säger Stefan. Stephane nickar.
– Den är för dem som tror att de inte har några fördomar. Jag var en av dem, mest för att man får med sig det vid uppväxten. Och för att fördomarna kanske inte är till för att såra någon, säger Stefan.
Men saker och ting kan såra, hur du behandlar och pratar med människor, smågrejer, menar de.
– Jag har aldrig i mitt liv testat droger, ändå blir jag sedd som knarklangare av en helt okänd man, säger Stephane.
Stefan minns ett annat exempel från när han och Stephane lärde känna varandra.
– Jag hade en superfördom om Stephane första gången vi träffades. Jag kommer fram och skakar hand och säger ”Stefan” varpå jag fick ”Stephane” tillbaka, med samma svenska uttal, och båda börjar skratta. I efterhand kan man fråga sig varför vi skrattade, men jag tänkte att ”aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att denna kille skulle heta Stephane”.
Ett skratt som hållit dem oskiljaktiga i 15 år.