De sål­de bi­len och gjor­de om träd­går­den till od­ling.

Hud­ding­e­fa­mil­jen sål­de bi­len, gick ner i ar­bets­tid och gjor­de om plats iträd­går­den för stör­re od­ling­ar: ”Vi vill ska­pa ett liv som man in­te be­hö­ver se­mes­ter ifrån”

Mitt i Huddinge - - SIDAN 1 - Text: Emi­lia Lind­holm Fj­eld | Fo­to: Claudio Britos

 För fem år se­dan på­bör­ja­de Hud­dinge­bor­na Jens Äl­venstrand och Je­a­net­te Sahl­ström sin re­sa mot ett mer håll­bart liv. De läm­na­de stres­sen bakom sig och gjor­de om träd­går­den till en stor, per­ma­kul­tu­rell od­lings­plats.

HÖGMORA

I Hud­ding­e­för­or­ten Högmora lig­ger en hög­rest, röd vil­la med vita knu­tar. Där bor Je­a­net­te Sahl­ström och Jens Äl­venstrand med si­na tre barn. När de flyt­ta­de in var vil­lan ba­ra en li­ten stu­ga, knappt en bråk­del så stor.

Men till­sam­mans har de byggt upp vil­lan till vad den är idag. Och det gäl­ler även för mar­ken runt om­kring. För fem år se­dan var där ing­et an­nat än en bergstomt med en lek­stu­ga och någ­ra löv­träd.

Idag har lek­stu­gan bli­vit ett höns­hus och tom­ten är fylld av pall­kra­gar, ra­bat­ter och växt­hus. Vart man än vän­der sig mö­ter blic­ken en ny växt­od­ling. Och på husta­ket har de in­stal­le­rat sol­pa­ne­ler.

– Vi vil­le gö­ra li­vet mer håll­bart för oss själ­va, för fa­mil­jen. Det var gans­ka själ­viskt till en bör­jan. Vi bör­ja­de li­tet, men nu har det bli­vit en livsstil, sä­ger Jens Äl­venstrand.

Ovän­tad vänd­ning

Li­vet de le­ver idag var dock ingen­ting de kun­de ha fö­re­ställt sig för tio år se­dan.

Jag job­ba­de väl­digt myc­ket, för att tjä­na peng­ar. Men det skänk­te mig ald­rig myc­ket gläd­je.

– Det här är ing­et jag är upp­växt med. Jag var en stor­kon­su­ment pre­cis som de all­ra fles­ta. Jag job­ba­de väl­digt myc­ket, för att tjä­na peng­ar. Med peng­ar­na köp­te jag mas­sor av sa­ker. Men det skänk­te mig ald­rig sär­skilt myc­ket gläd­je. Jag blev in­te lyck­lig, be­rät­tar han.

Och pre­cis som de all­ra fles­ta satt de i kö­er var­je mor­gon för att kom­ma till job­bet. På job­bet stres­sa­de de för att få tid till se­mes­ter och på se­mestern var de stres­sa­de ef­tersom de in­te var på job­bet.

– Vi lev­de gans­ka nor­ma­tivt kan man väl sä­ga, sä­ger Je­a­net­te Sahl­ström.

”Gjor­de en egen Lyx­fäl­lan”

De­ras livsstils­för­änd­ring bör­ja­de med en kurs som Je­a­net­te gick via job­bet, där hon fick lä­ra sig hur håll­bar­het kan va­ra lön­samt.

Med hjälp av nya lär­do­mar be­stäm­de de sig för att rann­sa­ka sig själ­va.

– Vi gjor­de en egen Lyx­fäl­lan, där vi la upp al­la vå­ra ut­gif­ter. Sen var det ba­ra att bör­ja ploc­ka i det som in­te kän­des nöd­vän­digt, be­rät­tar Jens Äl­venstrand.

De bör­ja­de med att sä­ga upp di­ver­se oli­ka abon­ne­mang, som än­då in­te kom till an­vänd­ning. Se­dan be­stäm­de de sig för att by­ta ut si­na två bi­lar, en die­sel och en ben­sin, mot en som går på bi­o­gas.

– Visst krävs det li­te mer pla­ne­ring att ha ba­ra en bil, men vil­ken fri­het det är! Vi be­stäm­de oss för att bör­ja sam­ord­na hämt­ning och läm­ning av bar­nen med and­ra för­äld­rar. Det fun­ge­rar jät­te­bra, be­rät­tar Je­a­net­te Sahl­ström.

– När vi var kla­ra kun­de jag gå ner i 75 pro­cents ar­bets­tid, ut­an att det ens kän­des av, sä­ger Jens Äl­venstrand.

Och Je­a­net­te be­stäm­de sig för att flyt­ta hem sitt yo­ga- och hud­vårds­fö­re­tag

till växt­hu­set, för att slip­pa pend­la in till stan.

– Mi­na kun­der äls­kar det. Här kan man slapp­na av på ett helt an­nat sätt än in­ne i stan. De vill knappt gå här­i­från, skrat­tar hon.

I växt­hu­set väx­er bland an­nat tre majs­plan­tor. De är när­ma­re en me­ter höga, men långt ifrån fär­dig­vux­na.

– De här kom­mer egent­li­gen bli all­de­les för höga för växt­hu­set. Men vi vå­ga­de in­te ris­ke­ra att plan­te­ra ut dem, för vi ha­de ba­ra tre frö­er. Vi fick dem av en kom­pis, som be­rät­ta­de att majskol­var­na blir svar­ta. Det ska bli väl­digt spän­nan­de att se vad som hän­der, sä­ger Jens Äl­venstrand för­vän­tans­fullt.

Ett per­ma­kul­tu­rellt liv

Förs­ta od­lingså­ret bör­ja­de de med po­ta­tis och mo­röt­ter. Sen ut­ö­ka­de de, år för år. Idag kan de stolt vi­sa upp fle­ra oli­ka to­matsor­ter, sal­lad, lök, pum­por, zuc­chi­ni, frukt­träd ...

Lis­tan kan gö­ras lång.

He­la kon­cep­tet med de­ras od­ling ut­går från be­grep­pet per­ma­kul­tur, där må­let är att ska­pa ett håll­bart sam­häl­le som ger ett me­nings­fullt ar­be­te. De­sign och pla­ne­ring ut­gör en stor och vik­tig del av per­ma­kul­tu­ren.

Dels för att un­der­lät­ta för sig själv – så­dant som an­vänds of­ta ska plan­te­ras nä­ra hu­set, me­dan det som an­vänds mer säl­lan kan plan­te­ras läng­re bort. Och dels för att gö­ra det he­la håll­bart. Man bör all­tid strä­va ef­ter att upp­nå en cir­ku­la­ri­tet.

– Allt som går att an­vän­da ska an­vän­das. Vi ma­tar hön­sen med vå­ra mat­res­ter, sen ger de oss ägg och göd­sel. Det vi in­te äter läg­ger vi på kom­posten. Sop­häm­tar­na har nog bör­jat und­ra, det är in­te myc­ket att häm­ta, skrat­tar Jens.

Det be­hö­ver in­te in­ne­bä­ra att man bör­jar od­la, som vi gör.

Som yt­ter­li­ga­re en del i den håll­ba­ra livssti­len, sam­lar de regn­vat­ten i brunn­nen som ti­di­ga­re för­sörjt dem med hus­hålls­vat­ten.

Se­dan de gick över till kom­mu­nalt vat­ten stod den länge tom – tills de in­såg att brun­nen kan va­ra en bra lös­ning på pro­ble­met som ibland upp­står un­der som­mar­må­na­der­na.

– Den kan lag­ra sex ku­bik vat­ten. Det är per­fekt om det blir be­vatt­nings­stopp un­der som­ma­ren, som det var för­ra året, sä­ger Jens.

Och till vin­tern lag­ras det som går i de­ras jord­käl­la­re.

– Vi läg­ger po­ta­tis och mo­röt­ter och sånt som i en stor jord­hög. Där hål­ler det sig väl­digt bra, be­rät­tar Jens.

Det hand­lar om att vå­ga

Jens och Je­a­net­te har märkt att de all­ra fles­ta är väl­digt ny­fik­na och bli­vit in­spi­re­ra­de av li­vet de ska­pat, sam­ti­digt som få vå­gar ta ste­get att gö­ra sam­ma re­sa.

– Det är såklart svårt att ve­ta vad man kom­mer få för liv, om man in­te pro­vat på nå­got an­nat än det man re­dan vet. Man har som en pro­gram­me­ring, med allt man lärt sig och upp­levt un­der sitt liv. Men man mås­te vå­ga ifrå­ga­sät­ta den pro­gram­me­ring­en, me­nar Jens.

– Ja, och det be­hö­ver in­te in­ne­bä­ra att man bör­jar od­la, som vi gör. Men ba­ra att man gör det man själv mår bra av. Att man tar sig tid att en­ga­ge­ra sig mer i det som känns me­nings­fullt. Li­vet vi ha­de för­ut kän­des in­te me­nings­fullt, sä­ger Je­a­net­te.

Hon tar ett djupt an­de­tag och blic­kar över träd­går­den.

– Vårt mot­to har va­rit att ska­pa ett liv som man in­te be­hö­ver se­mes­ter ifrån. Och det kän­ner jag att vi har upp­nått här.

PIONJÄRER. Je­a­net­te Sahl­ström är lyck­lig över att pi­o­ner­na änt­li­gen bör­jat slå ut.

VÄC­KER TAN­KAR. Många är ny­fik­na på li­vet Jens och Je­a­net­te ska­pat, sam­ti­digt som få vå­gar ta ste­get att gö­ra sam­ma re­sa, be­rät­tar de.

KON­TOR. Je­a­net­te Sahl­ström tog hem job­bet och an­vän­der nu växt­hu­set som ar­bets­plats.

INSEKTSHOT­ELL. Näs­ta pro­jekt är att byg­ga ett insektshot­ell, där de hop­pas att bland an­nat bi­na vill flyt­ta in.

HÖNSÄGG. Lek­stu­gan häg­na­des in och blev en höns­gård. Var­je dag finns nya ägg att häm­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.