Viruset dämpar inte viljan att protestera

Förra onsdagen trotsade tusentals antirasister coronahotet för att på Sergels torg säga ifrån mot ett annat samhällsfarligt virus. Trängseln blev därefter; polis ansåg det nödvändigt att upplösa mötet och tumultartade scener tog vid.

Betedde sig demonstranterna ansvarsfullt? Det kan diskuteras, och har så gjorts. Bland annat uppmanade inrikesminister Mikael Damberg ”alla som vill manifestera mot rasismen att i stället använda digitala medier”. Folk kan ju bli sjuka och dö, menade han.

Följsamheten har varit ... sådär. Efter händelserna här i huvudstaden har liknande protester hållits i både Malmö och Göteborg, även de med långt över tilllåtna 50 deltagare.

Den förlösande effekten är nog som störst när man möts ”IRL”.

Kanske räcker det inte med att gilla ett inlägg eller skriva under ett upprop på sociala medier om man menar allvar med att föra fram ett budskap?

Med internet går det visserligen att mobilisera, men den förlösande effekten är nog ändå fortfarande som störst när man möts ”IRL”, skanderar slagord och känner gemenskapen på plats.

Dessutom skrivs det ju desto mer om en sådan tillställning. Inte minst när den visar sig vara olaglig.