Ge oss glesbygdsservice i ytterstan
Varför ska äldre och riskgrupper tvingas in i kollektivtrafiken i Stockholm för att handla på Systemet?
Ide senaste årens frågor om demokratin i Sverige är det en som allt oftare lyfts fram: skillnaden mellan stad och land. Eller rakare uttryckt, mellan Stockholm och glesbygden
Bilbehov, bensinpriser och långt till BB lyfts som orättvisor som pekar på en felfördelad välvärd. Få tänker då på att Stockholm är både inner- och ytterstad.
Och det finns en offentlig verksamhet där folket i bystan har långt bättre service än de flesta förortsbor i Stockholm: Systembolaget.
Längs hela linje 17 söderut finns inte ett enda bolag bortom Gullmarsplan. Längs sträckan bor idag runt 50 000 människor.
Tittar man norröver blir siffran närapå lika bedrövlig. Linje 17–19 från Kungsholmen ut har tre butiker på sådär 160 000 invånare och 13 stationer. Linje 19 mot Hagsätra har en i Högdalen. Linje 14 två på 14 stationer efter Liljeholmen, etc.
I glesbygden finns ett förträffligt system med ombud för Systembolaget,
man beställer och hämtar i livsmedelsbutik – men varför inte i Stockholms förorter?
Jag delar en fiskestuga strax norr om Furudal och Skattungbyn i norra Dalarna, två orter med sådär 400 respektive 300 invånare.
På båda ställena går det utmärkt att hämta en flaska fredagsvin i lokala livsmedelsbutiken, man säger till två dar innan och så kommer det beställda med ett mess i mobilen. (Går lika bra att beställa per telefon, eller internet, helt avgiftsfritt.)
Coronaepidemin har ställt frågan på spets: varför ska äldre och riskgrupper tvingas in i kollektivtrafiken i Stockholm för att handla på Systemet? Posten har i stort sett inga kontor kvar, men utlämningsställen överallt. Apoteken levererar per post.
Men inte bolaget. Hemkörning finns förvisso – men kostar, minsta belopp är 120 kr. Det blir mäkta mycket för den som bara vill ha en dunk enkelt vin eller några pilsner.
Vad hjälper det om man är 84, bor i Skarpnäck, går med rullator och vill ha en liten flaska Eau-de Vie till helgen?
Någonting skaver här. Alternativt är efterblivet.
Och jo, jag ringde såklart bolagets presstjänst för att höra hur man resonerade, och fick bara rappakalja till svar: att Stockholm har flest butiker per capita i hela Sverige.
Men vad hjälper det om man är 84, bor i Skarpnäck, går med rullator och vill ha en liten flaska Eau-de Vie till helgen?
Med våra ännu äldre i tankarna, fridens liljor!