”Det är inte ’skit samma’ att unga upplever sig så orättvist behandlade.”
Sami, 16, kommer ut från bageriet och blir uppställd mot en vägg. Förra veckan samlades ett 40-tal ungdomar i Skärholmen för att lära sig om sina rättigheter. ”Det är inte ok att det här blir normaliserat”, säger de.
MOTVIKT. 40 unga samlades för att prata om polisarbetet
Klockan är 16.29 på fredagseftermiddagen och Sami, 16, har varit inne på bageriet i Bredängs centrum på väg hem från skolan.
I samma ögonblick som han kliver ut blir han fasttagen av två polismän, som raskt leder iväg honom runt hörnet och ställer upp honom mot väggen.
Allt sker framför ögonen på Mitt i:s reporter, som stämt träff med några killar i Bredäng för att prata om relationen mellan polisen och ungdomarna.
Den ena polisen visiterar Sami, tar ett foto och beordrar honom att stå kvar i ett par minuter. Sedan släpps han och polismännen åker sin väg. Förklaringen?
– Det var inte helt glasklart. De sa att jag hade likadana ränder på byxorna som en person som hade sprungit runt i ett garage, säger Sami och ler lite. Han är inte särskilt upprörd.
– Det här händer oss varje dag. Och värre saker också. Första gångerna blir man arg, men sen orkar man inte hetsa upp sig. Man vet att man i alla fall inte kan göra någonting, de har hela makten.
Det är inte ”skit samma” att ungdomar upplever sig så orättvist behandlade.
Kompisarna Alex och Mohammed, 17 år, har blivit visiterade många gånger. Båda går på gymnasiet, ingen av dem har något med droghandeln att göra, säger de, den som polisen vill komma åt.
– Jag har blivit nedtryckt i en bil, poliser har kallat mig n-ordet, de kan säga saker som ”vilka fula skor du har”, bara för att provocera. Rena mobbningen ibland, säger Alex.
– Och om man säger något tillbaka blir det bara värre. Man vet att de aldrig behöver stå till svars. Man slutar till slut att bry sig.
Men denna ”normalisering” är inte alls okej, tycker Emma Dominguez, engagerad i det nya nätverket 127 Forum.
– Det är inte ”skit samma” att ungdomar upplever sig så orättvist behandlade. Vi som bor här är människor och vi har rättigheter, säger hon.
Kvällen innan var Emma Dominguez med och organiserade ett samtalscafé i kulturhuset Folk i Skärholmen, med rubriken Rasprofilering som lockade ett 40-tal ungdomar från området.
Alex och Mohammed från Bredäng var där. Två jurister deltog som experter för att prata om lagar och rättigheter.
– Polisen är otroligt viktig för vår trygghet. Men unga behöver också ha kunskap och rätt verktyg, sa Robin Aygun, en av organisatörerna.
Juristen Martin Andria, själv uppvuxen i området, konstaterade att all slags diskriminering är förbjuden i grundlagen.
– Det går inte att titta in polisernas huvuden och se om de är rasister eller inte. Det bästa är att agera sakligt, då ökar chansen att polisen gör det också, sa han.
Martin Andrias främsta råd var att man ska försöka filma eller spela in ljud med mobilen vid ett polisingripande, vilket man också har laglig rätt att göra.
Rami Al-Khamisi, från organisationen Rörelsejurister, berättade om Copwatch, en modell som finns bland annat i USA, där frivilliga aktivister håller koll på att poliserna gör sitt jobb korrekt.
– Grunden för ett bra polisarbete är att människor känner sig rättvist behandlade. Om de bemöter folk på ett sätt som förstärker vi-och-dom-uppdelningen, hur effektivt blir det?, frågade han.
Alex, 17, tycker att Copwatch låter som en perfekt lösning:
– Det behövs något som påminner polisen om att de måste följa lagen. Vi begär inget extra, bara att bli behandlade som alla andra, som en del av samhället, säger han.
Fotnot: Sami, Alex och Mohammed heter något annat i verkligheten.