Jag har aldrig röstat på samma plats två gånger
Iseptember 2010 gick jag för första gången, 19 år gammal, till en vallokal för att lägga mina röstsedlar i urnorna. Det var i min gamla låg- och mellanstadieskola i Täby och mina kommungrannar fick som de ville: Hemmasonen Fredrik Reinfeldt röstades fram till en andra mandatperiod som statsminister.
Nästa gång det var dags hade jag flyttat till Flemingsberg, var på väg att bli journalist och pluggade på högskola.
Så där har det fortsatt.
Nytt val, ny bostad. Jag har aldrig röstat i samma vallokal två gånger.
Man skulle kunna tro att min jag-måste-flytta-nerv hänger ihop med väljaropinionen. När folket tröttnade på Alliansen darrade det till i min kropp och jag drog söderut till en rödare del av länet lagom till att Stefan Löfven flyttade in i Sagerska palatset.
Utan de platser jag bott på hade jag förmodligen varit en sämre människa.
Fast nja, min bostadskarriär har snarare styrts av vad som varit möjligt. Stockholms bostadsmarknad är stenhård och man tackar helt enkelt inte nej till ett förstahandskontrakt, även om det råkar ligga på andra sidan stan.
Om jag, som haft ett relativt lugnt mandatperiodsindelat flyttmönster, tillåts se Stockholms bostadsmarknad f från den ljusa sidan: Hur objektivt impopulära områden bostadsmarknadens stadsmar tombola än slumpat fram har det alltid visat sig vara fina platser, fulla f av engagerade människor och nya perspektiv.
Och utan ut de platser jag bott på hade jag förmodligen varit en sämre människa och medborgare. Jag hoppas fler känner som jag, j för då kanske lidandet i bostadsdjungeln ändå för något gott med sig.