REGELBUNDA TRÄFFAR. Både äldreboendet och förskolan har flyttat in i Snättringe

Det uppskattas väldigt mycket av de äldre.

SNÄTTRINGE

Petru, Emil, Walther och Anastasiia har satt sig på de mjuka mattorna på golvet tillsammans med förskolepedagog Rafaela Kalpakidou. I en halvcirkel runt om sitter några av de boende på Ersta Susannahemmet.

Barnen börjar lite försiktigt med ”Blinka lilla stjärna” och ”Imse vimse spindel”. De äldre hjälper till.

– Bravo! ropar Kennet Aronsson, vad duktiga ni är!

Efter en stund fyller de äldre på med önskemål och förslag på sånger. De klämmer i med ”Idas sommarvisa” och ”Jungfru skär”.

– De får vi lära oss, säger Rafaela.

Men ”Små grodorna” kan alla.

När de är klara får de ivriga applåder av sin publik. Barnen ställer sig upp på mattan och tackar innan de vandrar tillbaka i strumplästen till sin avdelning.

Elvis och korvgrillning

När barnen tassat ut spelas det Elvis för de äldre. Det är Kennet Aronssons favorit.

– Jag kan en del av sångerna som vi sjöng. Men Elvis är bättre! säger han och skrattar och diggar med.

Men han uppskattar sångstunderna.

– Det är trevligt. Både för barnen som får lära sig nya sånger och för oss, säger han.

Ersta Susannahemmet öppnade i våras. Och Jensen förskola Snättrigne öppnade två avdelningar i samma hus i augusti. Förra veckan var det officiell invigning för det gemensamma äldreboendet och förskolan.

– Det är en stor fördel att vara i samma hus. Det är enkelt, vi träffas naturligt och det blir många spontana möten, säger Anna Lidback, verksamhetschef för Ersta Susannahemmet.

Varje tisdag har de sångstund tillsammans.

– Det uppskattas väldigt mycket av de äldre. Dels ser vi på dem som har en demenssjukdom att de skiner upp, det gör de nästan alltid av barn och djur. Dessutom påminns de om sina barn och barnbarn, som kanske inte heller kommer lika frekvent, säger Anna Lidback.

Livar upp vardagen

De äldre och barnen har även gemensamma skaparstunder när de målar tillsammans.

Sedan är det gemensam korvgrillning på gården ibland.

– De träffas ju per automatik på gården. Bara att de äldre kan sitta på sina balkonger och se barnen leka och springa omkring livar upp vardagen, säger Anna Lidback.

Giorgio Mezzanotti, som är rektor för Jensen förskola Snättringe, säger att det även betyder mycket för barnen.

– Det här sätter en grund för att motverka segregation i framtiden. Barnen har med sig i ryggsäcken att de måste ta hand om de äldre generationerna. Och de lär sig sociala koder när de träffar andra äldre som är nyfikna och vill prata med barnen på bussen eller i parken, säger han.

Fler av de äldre sitter kvar i halvcirkeln och några nya har kommit till. Nu plockas det fram boxningshandskar, det är dags för boxning. Barnen ska strax få besök av polisen. Det är mycket spännande som händer den här dagen.