Kulturmiljöprogrammet skyddar inte mot storskalig exploatering
Villaägare i Huddinge hindras från att bygga Attefallshus, bygga till eller om sina villor eller att ens byta fönster. För solceller krävs särskild bygglovsansökan. Utan att de boende blivit informerade, har kommunen markerat vidsträckta områden som ”särskilt värdefulla kulturmiljöer”. I exempelvis Stuvsta-Snättringe gäller detta ett sammanhängande område från Segersminne till Snättringe gård – 2,3 kvadratkilometer med 1 400 fastigheter. Sex gånger större än Gamla stan i Stockholm.
I Huddinges kulturmiljöprogram beskrivs området som präglat av bebyggelse från 1920- och 30-talet. En del byggnader är verkligen välbevarade exempel på gångna tiders arkitektur. Men överlag avviker det inte från andra villaområden i kommunen med blandad bebyggelse från 1920 till 2010-tal. Kulturmiljöprogrammets beskrivningar är svepande och ofta dåligt underbyggda.
Huddinge kommun
hävdar att programmet endast är rådgivande. Men i praktiken tillämpas det som avgörande beslutsunderlag i både plan- och bygglovsärenden. I Huddinges nyligen antagna översiktsplan 2050 fastslås: ”I eller i anslutning till Huddinges kulturmiljöer utgår vi från kulturmiljöprogrammet både när vi ger bygglov och när vi planerar.” I kulturmiljöområden gäller att ”attefallsåtgärder exempelvis inte är tillåtna och utökad lovplikt krävs för andra typer av åtgärder.”
Trots hårda restriktioner för villaägare skyddar programmet inte mot storskalig exploatering – som t.ex. vid Stuvsta station där ny bebyggelse projekteras.
Självklart ska kommunen kartlägga och skydda särskilt värdefulla byggnader och miljöer. Men då måste inventeringen hålla hög kvalitet, de särskilt värdefulla kulturmiljöerna avgränsas och skyddsvärdet motiveras för varje ingående fastighet. Innan beslut måste de berörda fastighetsägarna få möjlighet att yttra sig och beslutet måste fattas i demokratisk ordning.