Stefan Sigfried om jaget och laget
Stefan Sigfried bor i Akalla och har organiserat sig i flera lokala frågor, i bostadsrättsföreningen, i motståndet mot Förbifarten, bland annat. Men han skriver också böcker. En av dem handlar om att det behövs mer hjärta i politiken.
Stefan Sigfried är i grunden socialdemokrat, även om han tycker att partiet i dag är mer moderater än socialdemokrater. En viktig del av hans resonemang handlar om jaget och laget. Han tycker att vi i dagens samhälle har snöat in oss alldeles för mycket på jaget – på lagets bekostnad.
– Vi blir tvungna att ta hand om oss själva och då finns mindre tid för att engagera oss i det gemensamma. När man frågar folk om de exempelvis kan sitta i styrelser, så blir svaret ”jag har inte tid.” På 1970-talet rådde andra värderingar, då var det fint att göra något för gruppen.
Till detta kommer vår syn på arbete. Enligt Stefan Sigfried är den problematisk.
– Arbete borde vara något som tillför samhället något vettigt. Om du är en del av gruppen och kan tillföra gruppen något så utför du ett riktigt arbete.
Hans förslag är att alla – oavsett vad de presterar – borde få en medborgarlön. Då skulle exempelvis den som jobbar ideellt kunna få lön för detta och då exempelvis slippa tvingas ta jobb som reklamutdelare och få mindre tid över för sitt ideella arbete.
Stefan Sigfried arbetade tidigare som civilingenjör och tycker att samhället ställer för låga krav på ekonomerna.
– Om jag som ingenjör bygger en modell som inte fungerar så måste jag göra om den. Ekonomerna får Nobelpris. Men ekonomernas modeller är inte ingenjörskonst, hela länder förstörs! Titta på Grekland bara.
Men även om han är bekymrad, har han förslag på lösningar.
En av dessa har vi varit inne på, medborgarlön. Sedan skulle han gärna se att ett nytt parti bildades som satsade på andra värden än pengar – ” Värdepartiet” – och att politikerna vågade höja skatten, så att pengar kan fördelas jämnare mellan människor i samhället.
Han skulle också gärna se en ny slags poliser: sociala kvarterspoliser.
– Det skulle vara en ny typ av specialister som skulle hålla ett vakande öga på området, men mer fadersgestalter än paragrafryttare. Det viktigaste är att bygga sociala sammanhang och relationer, bygga förtroende helt enkelt.
Den bok som han planerar för nu heter ”Folkhem- met 2.0”, där vill han skriva om hur folkhemmet måste se ut för att fungera igen.
Fast enkelt blir det aldrig förstås, det är han noga med att understryka, att allt är komplicerat.
– Jag tror att det beror på stressen i samhället. Den gör att vi vill ha snabba enkla svar, när vi egentligen behöver hitta de gråa svaren som har många nyanser i sig.
Om jag som ingenjör bygger en modell som inte fungerar så måste jag göra om den. Ekonomerna får Nobelpris.