Emelie siktar på Paralympics
Emelie Endre har haft ett bra pingisår med brons i US-Open, medaljtrippel i Spanish Open och som motivationskick tilldelats Guldklubbens talangstipendium.
Men hon har även fått sin Tenstalägenhet rökskadad i en brand.
I anslutning till att Paraidrottare från hela Sverige i helgen samlas i Göteborg får Emelie Endre ta emot ett stipendium.
”Genom att – med vilja att hela tiden utvecklas – fortsätta jobba på alla delar och detaljer i sin träning, kommer Emelie förhoppningsvis nå nya framgångar och slutmålet är att bli bäst i världen.”
Så skriver Paralympiska Guldklubben i motiveringen till att Emelie Endre får 2017 års talangstipendium.
– Väldigt roligt. Jag visste att förbundskaptenen nominerat mig. Men det är många duktiga paraidrottare som nomineras. Jag ser det som kvitto på att Guldklubben tror på mig, säger Emelie Endre.
Vi träffar Emelie under en träning i Skärholmens sporthall. Det var här, med andra inom IFAH, IF För Alla Handikappade, hon började. Sedan några år tränar och tävlar hon även med bordtennisspelare i Hammarby. Det märks. Så länge Emelie styr farten och vinklarna från en position centralt vid sin bordsända är hon närmast omutlig. Träningspartner Christoffer Petersson, som har ett liknande funktionshinder, får slita. Men när han hittar vinklarna är Emelie sårbar.
Emelie har en CP-skada som mest påverkar benen. Hon har svårt att förflytta sig i sid- och djupled.
– Jag kommer lätt i obalans, har svårt med koordinationen.
Emelie och ”Stoffe” Petersson möttes härom veckan i DMfinal, hon vann med 3-1 i set. Det syns i hennes ögon att det var en prestigeseger.
Hon spelar i klass 6 inom parabordtennis, vilket innebär att hon tillhör dem med störst handikapp av de som spelar stående. När hon täv-
lar i Sverige får hon som regel möta högre klassade spelare eller killar för att bli utmanad på allvar.
– Jag vill bli bäst, då behöver jag spela och träna mot dem som är bättre än jag.
Paralympics i Tokyo 2020 är stora målet. Efter årsskiftet startar jakten på ”credit points” i internationella tävlingar. Dessa poäng visar att man tävlar ofta, förhoppningsvis även med framgång, och de ökar sannolikheten för att spelaren avancerar på rankingen. Endast de bästa på rankingen får en Tokyobiljett utskriven.
– Jag är envis, väldigt envis och målinriktad. Och vill tro att jag är mentalt stark.
Speltekniskt är det forehand som imponerar, lämnar Stoffe en för hög retur smäller det. Det hon jobbar mest med är de elaka vinklarna, korta servar och returer. För liksom hon har motståndarna sina svagheter när de måste flytta sig ut i hörnen för att nå bollen. Hon
ställer en bollhink på bordet och nöter kortkorta servar där bollen smyger över nätet, landar tidigt på motståndarens bordshalva och skruvar sig av bordet längs långsidan. Blir den här detaljen perfekt är motståndaren illa ute.
– Svaghet, säger hon och skrattar. Jo, jag kan bli väldigt het på gröten och behöver bli bättre på att tagga ner. Jag kan bli bättre på att vinna enkla poäng, som på serven.
Redan i augusti fick Emelie besked om stipendiet. Några månader senare, den 18 ok- tober, hamnade hon i en traumatisk situation. Hon såg eld slå mot badrumsfönstret. Det brann i hennes loftgång i Tensta. Hon hann ut, men har sedan dess bott i lägenhetshotell.
Lägenheten, som hon bara hade haft i ett par månader, blev rejält rökskadad men hon hoppas få flytta hem inom några veckor.
Hur ska du nyttja stipendiet?
– Jag behöver ett nytt rack, ny stomme. Och gummi slits alltid.
”Jag är envis, väldigt envis.”