HÖSTEN ÄR EN HÖGTID FÖR HONUNG
På Eggeby gård går de surrande arbetarna i dvala, medan de stora arbetet sätter igång för biodlarna.
Medan vi rullar igång hösten med arbete, hämta-lämnastress och rutiner går invånarna i stadens bisamhällen in i viloläge. Och för biodlarna på Eggeby gård är det dags att ta hand om säsongens honungsskörd.
För att kunna slunga honungen, alltså utvinna den ur cellerna i vaxkakan som bina lägger den i, måste man först skrapa bort det skyddande ”vaxlocket”. Och det är inget som slängs bort, tvärtom.
– Vi gör mellanväggar till bikupornas ramar av vaxet, som bina bygger på. Vax är nästan lika dyrt som honung, om inte dyrare, säger Maj Östberg Rundquist, ordförande i Sundbybergs och Spångaortens biodlareförening.
En aktiv förening, med ett 100-tal medlemmar och snart 80 år på nacken. Medlemmarna träffas varje onsdag på Eggeby gård, ordnar föreläsningar, byter tips och så här års: provar varandras honung.
Och honungsprovning – det är allvarliga saker.
Smak, doft och vattenhalt (max 20 procent!) testas i blindtest, och man undersöker så att det inte finns föroreningar i honungen som binas ben eller vaxkulor.
Belöningen för hög kvalitet är att få sätta Sveriges biodlares riksförbunds välkända etikett på sina burkar. I år är första gången som även flytande honung kan bedömas.
Onsdagsträffarna hålls varje vecka mellan klockan 18 och 20 (utom mitt i vintern) på Eggeby gård och är öppna för allmänheten.
Mikael Leymann sitter i föreningens styrelse och har varit biodlare i nio år. Han har sina bisamhällen hemma i trädgården, vid Görvälns griftegård och Järfälla kyrka.
– Man måste ju hålla på med nåt! Och det blir bara roligare ju mer man lär sig, säger han.
Maj Östberg Rundquist, som även är utbildad måltidsekolog, håller med. Hon jobbar för att sprida kunskapen om bin och deras viktiga roll i naturen.
– Det är viktigt att veta, utan bin - ingen mat. Åtminstone inte sådant som vi tycker är godast. Jag brukar göra två mathögar med eleverna, den ena med växter som kräver pollinering som frukt, grönsaker och kaffe (tänk vad sura lärarna skulle bli utan sitt kaffe!), och en med sånt som inte kräver pollinering som havregryn, potatis, ris. En tråkigare hög, brukar eleverna tycka.
Föreningen har nyligen byggt ett slungrum i det gamla officersdasset på Eggeby gård, en rödmålad bod från tiden då Järvafältet var ett militärt övningsfält. Det får medlemmarna hyra för att slunga sina skördar.
Fyra ramar sätts i slungan, sen är det bara att trycka på knappen och se när honungen rinner ut genom en kran i botten på slungan.
– Varje bikupa har 10 ramar, som var och en håller runt två kilo honung, säger Maj Östberg Rundquist.
Hur folk vill ha sin honung varierar stort. Olika traditioner från olika länder spelar in, har Maj Östberg Rundquist och Mikael Leymann märkt.
– Honungens egenskaper avgörs av vilka blommor bina har att tillgå. I Sverige kristalliserar den sig för att den innehåller mindre fruktos än glukos, till skillnad från Medelhavet där det är tvärtom. Men vill man ha den flytande så går det att värma upp den. Några som handlar av oss köper hela ramen med vax och allt, då är de säkra på att det är äkta vara. I Sverige vill de flesta ha honungen krämig, som en smekning, säger Maj.
”I Sverige vill de flesta ha honungen krämig, som en smekning.”