Förvaltningens anställda larmar om tystnadskultur.
Misshandel på öppen gata Polisanmälningar görsinte ens vid akuta händelser inte ens vid akuta händelser Vittne: ”Förvaltningen måste göra något åt problemet”
Om något väl skulle gå till rättegång så är det nästan ingen som vågar vittna.
Vi har tidigare rapporterat om en misshandel som skedde på öppen gata i Tensta, mitt framför flera vittnen som inte vågade prata med polisen när de kom till platsen. Flera personer i närheten vågade inte ens titta på misshandeln av rädsla för repressalier.
Efter att artikeln publicerats har tidningen blivit kontaktad av en läsare som menar att den här typen av tystnadskultur råder även inom stadsdelsförvaltningen.
– Det är inte bara i området som den här sortens tystnadskultur existerar. Det finns en motsvarande tystnadskultur inne på stadsdelsförvaltningen, säger tipsaren.
Den som ringde in jobbar på förvaltningen, och berättade att det finns fler med samma uppfattning. Vi har träffat ett par av dem för att få veta mer. Ingen av dem vill uppge sina namn, så vi kallar dem A och B.
– Väldigt ofta görs inte polisanmälningar, inte ens vid akuta händelser. Jag vet att av tio kollegor skulle åtta inte ringa 112 om något hände, berättar A.
Även inne på förvaltningen
A och B är ense om den tystnadskultur som råder ute på gatan, också existerar inne på förvaltningen.
– Det är också så att om något väl skulle gå till rättegång så är det nästan ingen som vågar vittna, fortsätter A.
A och B tror bägge att en stor del av problemet härstammar från att många av dem som arbetar i förvaltningen också bor i området.
– Det är på många sätt bra att personer från samhället jobbar i förvaltningen, men det finns ju risker med det också. De som begår brott är grannar till de som jobbar här, grannarnas barn
och kompisar. Då är det inte så lätt att våga anmäla. Människor tycker att risken om man anmäler är större än vinsten. Det säger B och fortsätter:
– Tidigare var det också så att kriminella kunde få ett jobb; för att stävja kriminalitet. Idag är det inte så längre, men jag tror att det här är gamla strukturer som lever kvar och spökar.
Både A och B är eniga om att det känns otryggt att arbeta på förvaltningen. De tycker att incidenter borde rapporteras och följas upp mycket noggrannare; något som hade kunnat förebygga många problem om det gjorts bakåt i tiden. Att man måste bli av med känslan av att bara vilja visa upp det positiva i förvaltningen och tysta ner det negativa.
Hört talas om problem
Spånga-Tenstas stadsdelsdirektör, Fredrik Jurdell, säger att han har hört talas om de gamla problemen med rädsla och tysthetskultur. Men att sedan han tillträdde för ett år sedan har han inte fått några nya signaler om att problemet fortfarande skulle existera.
– Jag vet att det finns en historik i att man av olika skäl har dragit sig för att anmäla, och att det har funnits en tystnadskultur vad gäller att prata med sina chefer. Men jag försöker verkligen markera att det är en solklarhet att öppenhet och transparens ska vara en del av systemet.
”Vi har tryckt på det”
Han säger att han tror att de till stor del har kommit tillrätta med problemen med att incidenter och händelser inte anmäls.
– Vi har lyft det och vi har tryckt på det. Jag är trygg i att vi lyfter det här så mycket vi kan. Nu finns det ingen tvekan i att om det händer något så ska det självklart anmälas och in i systemet.
– Men jag blir lite bekymrad om du får sådana här signaler. Då kommer jag öka ansträngningen ännu mer. Det har funnits en historia av av chefer och medborgare inte riktigt har gått i takt, men vi står på samma sida.
Både A och B håller med om att det har blivit bättre, men tycker att stadsdelen måste bli ännu bättre på att uppmärksamma och åtgärda tystnadskulturen, och se till att stå bakom medarbetare som anmäler och vittnar vid rättegångar.
– Det är för att jag är livrädd som jag pratar om det här. Förvaltningen måste göra något åt problemet, säger A.
Nu finns det ingen tvekan i att om det händer något så ska det anmälas och in i systemet.