Asylsökande män ska få stöd in i samhället
Här ska asylsökande män få hjälp in i samhället.
I 24 år har asylsökande kvinnor fått lära sig om det svenska samhället och språket, på Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla. Nu har ett liknande center för män öppnats i Husby.
Hur fungerar skolan, sjukvård, arbete och svenska traditioner? I nästan ett kvarts sekel har den typen av frågor diskuterats på centret för asylsökande kvinnor i Akalla.
För drygt ett år sedan öppnades ett motsvarande center för män i Husby, men det är inte förrän nu verksamheten drar igång på riktigt. Med medel från länsstyrelsen för tidiga insatser för asylsökande, TIA, har Frälsningsarmén kunnat anställa två personer till centret. Tanken är att det ska vara undervisning med tre till fyra pass i veckan, och öppet för gemenskap och samtal däremellan.
– Man pratar om sådant som är relevant, och sedan får man svenskan lite på köpet eftersom allt sker på svenska. Vi vill att deltagarna ska få en så bred bild som möjligt av hur det svenska samhället fungerar, säger Bernt Gustin, verksamhetsutvecklare, och fortsätter:
– Vi gör även aktiviteter, som att gå simma, spela fotboll eller besöka apotek för att se hur det funkar.
Måste ha inlett asylprocess
För att få delta måste man vara asylsökande, och kunna styrka att man inlett en asylprocess. Var i staden man bor spelar ingen roll.
– Syftet är att deltagarna ska få en gedigen grund att stå på i det svenska samhället och förberedas så gott de kan inför vardagen här, säger Bernt Gustin.
Deltagarna vägleds och guidas också till olika utbildningar och arbeten.
– Majoriteten får inte uppehållstillstånd, och det är kopplat till mycket trauma. Därför försöker vi också
Många är högskoleutbildade, en del är analfabeter.
hjälpa dem med att hitta utbildningar medan de är här som ska fungera överallt, även om man måste åka tillbaka till sitt hemland.
”Alla är välkomna”
De som kommer in har väldigt olika bakgrund, berättar Bernt Gustin, men kan alla finna gemenskap i sina liknande situationer.
– På kvinnocentret är det väldigt fin sammanhållning. Folk får berätta vad de gjort i sina hemländer, vilka erfarenheter de har. Många är högskoleutbildade, en del är analfabeter. Det är väldigt olika men alla är välkomna, säger han.