Så kom Petra tillbaka efter stroken
Fick hjärnblödning på Robinsonstranden – fillmade sin rehabilitering
Jag hoppas att filmen kan hjälpa andra i liknande situationer.
Danderydsbon Petra Ljungberg, 36, drabbades av en stroke inför tusentals i tv-tittare för nio år sedan.
Nu släpper hon dokumentären ”1 605 dagar och nätter”, om vägen tillbaka.
För nio år sedan drabbades Danderydsbon Petra Ljungberg, 36, av en stroke under inspelningen av tv-programmet Robinson.
Nu har hon gjort en dokumentär, ”1605 dagar och nätter”, om sin resa tillbaka efter hjärnblödningen.
– Jag har fortfarande dolda funktionsnedsättningar som många andra strokepatienter, men kan leva ett fullvärdigt liv. Med dokumentären hoppas jag kunna hjälpa andra som har drabbats av stroke och ge hopp, berättar hon.
Vaknar upp i ny kropp
Det var våren 2011 – och 13 inspelningsdagar in i det populära tv-programmet Robinson – som Petra, då 26 år gammal, plötsligt drabbades av blodsockerfall och yrsel på stranden.
–Det börjar tjuta i mitt högra öra, men eftersom jag ofta fick blodsockerfall under Robinson så tänkte jag att det skulle gå över, berättar hon. Men det gick inte över. En medtävlande i programmet, Love, bar upp henne till lägrets hydda. Produktionsbolaget läkare bestämde sig för att Petra skulle transporterats till fastlandet, till ett sjukhus i Manilla, Filippinerna.
På sjukhuset var det som att vakna upp i en ny kropp.
–Det var som att någon hade hällt sirap i min hjärna, allt gick så långsamt. Jag kunde röra min vänsterarm, men hade förlorat kontrollen helt. Jag hade inget balanssinne, såg dubbelt och hade känslobortfall på höger sida, säger hon.
Efter fem veckor på sjukhuset kunde hon åka tillbaka till Sverige. Här väntade en lång resa, närmare bestämt 1605 dagar lång, med behandlingar och rehabiliteringar.
I slutet av dokumentären visas när hon får göra en riskfylld behandling.
– Då gick de in via ljumsken med en slang, ända upp till hjärnstammen för att täppa igen blodkärlet som sprack 2011.
”Stolt över mig själv”
I dag mår hon bättre, berättar hon, men har kvar en del dolda funktionsnedsättningar. Hon har svårt med finmotoriken i vänster arm, känner inte av temperaturskillnader på hennes högra sida av kroppen, har balanssvårigheter och försvagad hörsel på höger öra. Ibland kan det vara svårt att hitta orden.
– Om jag tittar på var jag var då, och var jag är nu, så blir jag stolt över mig själv. Jag kan arbeta 100 procent, jag kunde gå igenom en hel graviditet och ta hand om min dotter, säger hon.
–Jag hoppas att filmen kan hjälpa andra i liknande situationer, att vi uppmärksammar stroke och riktar strålkastarljuset mot alla de strokedrabbade som kämpar med sin rätt till behandling.