När slutade vi orka vänta egentligen?

Det är inte särskilt många år sedan vi fortfarande satt bänkade i tv-sofforna framför platt-teven varje tisdag eller onsdag för att kolla på nästa avsnitt av den där spännande serien vi följde, vecka ut och vecka in. En serie på tio avsnitt tog en halv termin att se klart.

Spola fram med fjärrkontrollen några år och det kollas på film och serier på surfplattor, datorer och i telefoner som aldrig förr. På streamingtjänster är att ”bingekolla” så satt i system att eftertexter och intron spolas förbi automatiskt för att gå direkt på nästa avsnitt.

Jag kommer på mig själv med att bli provocerad av att inse att hela säsongen av en serie faktiskt inte släppts i ett svep, utan att jag behöver vänta ett par veckor för att se upplösningen. Har vi inte kommit längre än så här?!

Och så har vi det här med köer. När det var dags för första vaccindosen i somras hörde jag en kvinna utropa ”det är inte sant!” över åsynen av kön in till vaccinationscentralen, fast det bara tog ett par minuter att komma in. I mataffären suckar vi över kunden framför som ska tjafsa om extrapriser eller betala med mynt – det tar ju sån tid!

För att vara kända som ett köande folk är vi märkbart dåliga på att både vänta och köa. Men varför har jag och många med mig så bråttom?

Det är faktiskt inte hela världen att vänta en vecka på ett spännande avsnitt, tvärtom är det ganska rimligt och sunt. De där extra sekunderna i kassakön gäller inte livet.

Onödig hets – var god dröj!

Jag blir provocerad av att hela säsongen inte släppts i ett svep.