Järvafältet
Ibland körde de med häst och vagn in till Stockholm.
Fredrik Andersson
Ålder: 85. Bor: Brottby, Vallentuna. Familj: Hustrun Birgitta, två vuxna barn. Arbete: Jobbade som fartygselektriker på fartyg till både Nordamerika och Afrika, drev sedan egen elektrikerfirma i 38 år. Har även varit hemvärnssjukvårdare. Om släktforskningen: ”Min kusin började släktforska och har gjort det mesta av arbetet, men hon har tyvärr avlidit. Även min syster har hållit på en del. Man kan säga att de har gjort grundjobbet och att jag är den som sedan sytt ihop allt. Det har varit väldigt intressant.”
Min farmor Kerstin Andersson, född Larsson, föddes 1888 i Rasbo, norr om Uppsala. Hennes far och mor var lantbrukare och bodde i ett förhållandevis nybyggt hus, som hette Haga. Men när farmor var sju år, 1895, brann det ner. Det fanns ingen försäkring.
På den tiden hade Kronan lagt under sig ett stort område med mark och gårdar, för att lite senare ha som militärt övningsfält: Järvafältet. De som drev jordbruk fick teckna arrendeavtal med Kronan.
För att få en inkomst bestämde sig farmors föräldrar för att arrendera Ervinge gård, invid Kista. Boskapen, 25 kor och sex hästar, fick de ta med i en godsvagn, som lastades av vid Turebergs station.
Sedan började livet på en ny plats. Mor och tre döttrar skulle klara jordbruket. Fadern finns inga noteringar om. Flickorna fick jobba hårt med mjölkning, köra in hö och allt annat som hör till ett lantbruk. Farmor Kerstin brukade senare i livet berätta för mig hur andra bönder stannade och berömde de duktiga flickorna. Ibland körde de till och med häst och vagn in till Stockholms centrala delar för att leverera mjölk.
Ervinge (Ärvinge) låg öppet, blåsigt och kallt på den tiden. Farmor har sagt att det hade varit bättre att arrendera Kymlinge, som låg mer skyddat, men så blev det inte.
På Järvafältet har det bott människor i flera tusen år – man har hittat gravfält från järnåldern och runstenar från vikingatiden, som har en lång historia att berätta. Från början var fältet en havsvik, full av kobbar och skär. Mellan 1907 och 1970 var Järvafältet ett militärt övningsområde, där den svenska armén övade för att vara förberedda om det skulle bli krig. På 1960-talet slutade militären att öva där, och staden bestämde att det skulle byggas hus på platsen i stället.
Kerstin Andersson flyttade till Järvafältet redan 1895, och arbetade med familjens lantbruk.
1908 gifte sig farmor med min farfar, ett äktenskap som bestämdes av deras föräldrar. De bodde på Kungsholmen, Huvudsta och Östervägen i Råsunda, vilket var mycket modernt efter tidens mått. Sedan skedde ytterligare en flytt, ut på landet, tillbaka till Järva och Rinkeby.
Där fick de tre barn, bland annat min far, som alla växte upp där. Jag själv föddes sedan 1938, på Nyängsbacke i Rinkeby, ungefär hundra meter söder om OKQ8-macken, där gångbron nu börjar.
Farfar Herbert dog 1939. För att försörja sig arbetade farmor med att laga husmanskost och delikatesser i en väns affär i Huddinge. Varje dag tog hon bussen från Rinkeby till Norra Bantorget, handlade blommor i Klara saluhall för att sedan ta tåget ut till jobbet.
Farmor Kerstin blev 100 år.”