Kärnreaktorn som blev scen
25 meter under KTH fanns landets första kärnreaktor. I dag används den friklassade och bevarade lokalen bland annat till filminspelningar, konstprojekt och operaföreställningar.
När andra världskriget var över bildades Atomkommittén för att utreda hur Sverige skulle organisera atomkärnforskning för fredliga ändamål. 1954 gick reaktorn igång, 25 meter ner i berget, på Drottning Kristinas väg vid KTH.
– En av de vanligaste frågor jag får är varför man byggde mitt i stan. Man tittade på andra ställen också men det var bråttom och närheten till KTH spelade in. Det användes som undersökningslabb också, säger Leif Handberg, lektor i medieteknik och föreståndare för R1, som reaktorhallen heter.
Han berättar att mycket av forskningen handlade om att studera neutroner och andra partiklar samt radioaktiv strålning.
– Reaktorn användes bara för forskning, effekten kylde man bort, säger Leif Handberg.
1970 ställdes reaktorn av, bland annat på grund av debattklimatet och ökade kostnader för att ha reaktorer på flera ställen, och 1982 revs den. Sen ” glömdes” hallen bort i 16 år. Tills ämnet medieteknik kom till KTH.
– Vi ville skapa en experimentell scen och jag hade varit nere i reaktorhallen lite av en slump. Då tänkte jag: det är klart vi ska vara där, säger Leif Handberg.
Filminspelning och opera
I dag används hallen till allt möjligt för att vårda och stärka KTH:s varumärke på olika sätt: filminspelningar, konstprojekt, operaföreställningar med mera. Bland annat är Madonnas musikvideo till Nothing really matters inspelad där. Den används även för seminarier och föredrag om pågående forskning på KTH, till exempel inom energiområdet.
– Vi har också ett samarbete med alla konstnärliga högskolor, säger Leif Handberg som berättar att de även hyr ut till kommersiella evenemang.
Skolansering
I går var det till exempel lansering för en ny sko i reaktorhallen.
– Mitt jobb är att ta så mycket som möjligt i betalt och så lite som möjligt. Kommer det en konstnär i princip utan budget som vill göra något här så vill vi kunna säga ja. Men vi måste också kunna stärka budgeten.
I hela lokalen finns ett rutnät uppmålat. Det kom till när den skulle friklassas, det vill säga säkerställa att alla radioaktiva ämnen understiger de gränsvärden som utfärdats av Strålsäkerhetsmyndigheten.
– Man har mätt sig genom varje ruta och konstaterat att vi ligger under alla gränsvärden. Med försiktig hand har vi sedan lagat det som be- hövde lagas och installerat ventilation.
Leif Handberg var med från början när KTH började hyra lokalen 1998.
– Jag har lärt känna folk som var med när de byggde reaktorn, nu är de gamla och många är döda men forskarna kallade reaktorhallen för ”vetenskapens katedral” och vad behöver en katedral? frågar Leif och tittar mot en orgel som står i hallen.
Den kommer från biografen Skandia och är från 1920-talet. Orgeln såldes sedan till Stockholms stad som behövde en när man renoverade stadshusorgeln. Sedan låg den på Stadshusets vind i 40 år.
– Bokstavligen låg delarna ovanför Blå hallen.
Efter ett stort arbete med att renovera den och bygga ett orgelhus i hallen återinvigdes orgeln 2015.
Reaktorn användes bara för forskning, effekten kylde man bort.