Skippa skärmen själv om det nu är så lätt

Släpp skärmarna! Ut med er och lek! När jag var i er ålder så var jag ute i naturen, sprang omkring, lekte med kottkossor och pinnar!”

Känner ni igen ramsan ni brukar dra för barn? Det gör i alla fall Leah, Caroline och Emma, de tre sjätteklassare som jag snackat med på sidorna 4-5. Och de köper den inte. De, och alla andra barn, ser med egna ögon hur kära vi vuxna är i våra egna skärmar. Så varför skulle de glatt ge upp Snapchat och Instagram för att dra ut i spenaten och leka med mossa och ekollon? Skulle du det? Vill du ge upp din skärm för att någon kräver att du gör det? Behöver inte du också röra på dig? Precis.

Maria Dufva, kriminologen som är expert på nätsäkerhet för barn, drog faktiskt exakt samma mantra om pinnar och kottar när hon föreläste för mig och ett rum fyllt med Brommabarn. ”Brukar era föräldrar säga något sådant”, undrade hon, varpå hela rummet hmmm:ade till svar. Maria avfärdade det hela med ett ”tro dem inte”.

För vi gjorde ju inte det när vi var små. Det vet du som läser det här också. Jag är född och uppvuxen i en storstad (nåja... Umeå), innerstadsunge till max. Och hamnade jag i naturen så inte var det av fri vilja. Dåtidens skärmar stavades VHS och Nintendo och var vi utomhus så hängdes det i city. På lekplatser, i p-hus, på torget, en ungdomsgård. Och bara gjorde just det: hängde. Slog dank. Snackade skit. Väntade på att något skulle hända. Precis vad som helst.

Och dagens kids gör exakt samma sak. Enda skillnaden är att de gör det på en plats som de flesta vuxna fortfarande ser som någon sort magisk hittepåvärd som inte räknas: internet. Internet gills. Internet är på riktigt. Och om det är där dagens barn och unga vill umgås, på Snapchat och Instagram, låt dem göra det. För, återigen, du som vuxen gör ju prick samma sak. Och inte är du redo att sluta med det? Precis.