Cyklister – hejda er, för er egen skull
Pontus Platin vittnade i denna tidning om racercyklisternas hänsynslöshet gentemot medmänniskor. Men kanske bryr sig cykelgalningarna om sig själva och sina närmaste?
Klädda i vinddräkt av nanomaterial, försedda med lättviktsryggsäck rusar de fram i en ständigt pågående farttävling – där trafikregler är underordnade sekundjakten. Det ska gå riktigt fort. Till vad? Är det ett en mellantjänst i ett statligt verk? Ett dataföretag som strukturomvandlingen ätit upp om tio år? Ett säljjobb i city? Riktigt viktigt måste det vara när ankomsttiden klockas i tiondelar. Lönen ska räcka till en ny ännu snabbare kevlarhoj.
En helt vanlig dag hjälper inte cykelhjälmen. Den alldeles vanliga löntagaren drömmer sig bort om en elitstatus han aldrig uppnår, pinglar med cykelklockan som vanligtvis skrämmer bort det mesta. JAG ska fram! Pinglan fungerar inte idag – denna alldeles vanliga dag. Styr bort, väj undan! Men lastbilen bakom har ingen chans att väja den ödesdigra tiondelen av en sekund, den sista stun- den i den vältränade yngre medelåldersmannens liv.
Efter några timmars drama med polis och ambulans återfår gatan sin alldaglighet. Ingen kan se att här dog en kär, frisk och glad pappa. Flanerarna i eftermiddagens skira aprilljus ser inga spår av ett okänt drama. Men för de två barnen i närförortsvillan blir livet aldrig mer detsamma. Aprildagen som började som alla andra dagar blev en svart mardröm som följer dem i livet.