Pizzerian som alla stammisar älskar
STAMMISEN: ”Ibrahim är den bästa psykologen som finns”
Stora pizzor, mycket kärlek och fem av fem i betyg av stammisarna. S:t Görans pizzeria & salladsbar vid Stadshagens t-bana är en pärla. Men snart kan det vara slut på en era.
Klockan är strax efter sex på kvällen och stammisgänget har slagit sig ner runt sitt vanliga bord på S:t Görans pizzeria & salladsbar vid Stadshagens tunnelbanestation. Två gånger i veckan eller mer brukar de flesta i sällskapet vara här och äta, ta en öl eller ett glas vatten, umgås och prata av sig eller bara hänga.
– Det här stället är även poppis bland SL:s ordningsvakter, de brukar sitta här och äta, säger Mikael Nyberg-Ag vars båda föräldrar också är stammisar på pizzerian.
Fem av fem i betyg
Hyllningarna från stammisarna till Ibrahim Boulos som äger stället är inte blygsamma. Leif Nyberg kallar honom för gängets ”gullegris” och hans fru Eva Nyberg-Ag tar vid.
– Ibland när man kommer hit och är jättearg så kommer Ibrahim och så säger han ”vad du ser arg ut”. Och så tipsar han om vad man kan göra i stället för att vara arg … han är den bästa psykologen som finns, säger hon.
Sonen Mikael, som har diagnoserna asperger och adhd, håller med.
– Ibrahim har förmågan att prata på ett lugnt och fint sätt och inte upprepa sig, då är det lättare att lyssna. Jag vill hedra honom för att han är en sån fin människa. Om man ska ge det här stället ett betyg som ni i tidningen brukar göra så tycker jag att det ska få … fem av fem, säger Mikael Nyberg-Ag.
– Pizzorna är väldigt stora och goda också. Barnpizzorna är som vanliga pizzor och vuxenpizzorna är jättestora. Man orkar aldrig äta upp. Så man får alltid en doggybag, säger Eva Nyberg-Ag.
Ibland händer det att det kommer in alkohol- eller narkotikapåverkade personer på pizzerian.
– Ibrahim är specialist på att ta hand om dem. Det blir aldrig bråk, säger Anna Lena Deger, en annan i gänget
– Den här pizzerian har en själ, säger Leif Nyberg.
– Ja, det känns som ett andra hem. Och titta, jag har fått en spillduk. Man spiller ju alltid lite, säger Ingrid Åberg som just ska hugga in på en kebab.
Går i säljtankar
Ibrahim Boulos är märkbart rörd av stammisarnas fina ord. Samtidigt går han i säljtankar. I ungefär 25 år har han haft stället.
– Jag är 60 år, jag jobbar ungefär 14-16 timmar om dagen. Under mina 40 år i Sverige jag inte haft en enda vecka då jag både ätit frukost och middag med min familj, och tillbringat kvällen med dem. Oftast går jag tidigt på morgonen och kommer hem vid halv tolv på kvällen, säger han.
Trots det älskar Ibrahim Boulos sitt jobb.
– Gästerna blir ju också en slags familj. Jag tar hand om dem och tänker inte bara ekonomiskt. De känner också att det är deras ställe.
Ibrahim har förmågan att prata på ett lugnt och fint sätt och inte upprepa sig, då är det lättare att lyssna. Jag vill hedra honom för att han är en sån fin människa.