Stadshus av skrot
BOTTENSKRÄP. Däck och båtbatterier från Mälarens botten blir till konst när ideella organisationen Rena Mälaren vill fånga politikernas uppmärksamhet.
De dyker efter skrot i hela Stockholms innerstad. Med hjälp av bråte från Mälarens botten har den ideella organisationen Rena Mälaren byggt en miniatyr av Stadshuset för att uppmärksamma problemet.
I en veckas tid har personer från den ideella organisationen Rena Mälaren byggt på ett konstverk som föreställer Stadshuset. Verket består av bråte som gruppen har dragit upp från sjöbotten: bland annat 400 gamla däck som utgör stommen. Men också båtbatterier, gamla cyklar och toalettstolar.
När StockholmDirekt besöker bygget håller ”Stadshusets” krona, bestående av guldmålade däck, på att komma på plats. Verket ska transporteras till just Stadshuset, intill den glasskiosk som finns på Norr Mälarstrand, men monteras ner på söndag. Syftet är att uppmärksamma politikerna men också allmänheten på allt skräp som finns i vattnet.
– Det är ett dolt problem som inte många känner till.
Det ser rent ut sagt förjävligt ut på botten. På två år har vi tagit upp elva ton båtbatterier. Det borde finnas minst femtio ton till, säger Fredrik Johansson, grundare av Rena Mälaren.
– Med tiden spricker batterierna och läcker ut bly och svavelsyra vilket kommer leda till att vattnet blir giftigt.
Ansvarsfråga
Fredrik Johansson tycker att Stockholms stad borde ta större ansvar för problemet.
– Staden har blundat för det här. Jag har kommit med en mängd förslag som inte skulle behöva kosta så mycket. Det finns till exempel massa dykarklubbar och andra organisationer som är villiga att hjälpa till men som inte har logistiken. I dag ligger det på varje stadsdel att ansvara för skräpet i vattnet, det borde lyftas till en högre nivå.
Nu har han dock lyckats få ett möte med miljöborgarrådet Katarina Luhr (MP).
– Det känns bra. Nu är ju Miljöpartiet i majoritet och har världens chans, säger Fredrik Johansson.
Däck vanligast
Rena Mälaren är ute två till tre gånger i veckan och dyker efter skräp. Däck är det absolut vanligaste fyndet men när Fredrik Johansson ska lämna dem vid återvinningsstationerna stöter han på patrull.
– Man får bara lämna fyra till åtta däck så när jag har kommit dit med många fler har jag blivit utskälld och uppmanad att åka runt till olika stationer. Jag förstår att det finns regler och att man inte vill att bilfirmor ska komma dit och lasta av en massa men när man ser i vilket skick de däck jag kommer dit med är så borde det gå att göra undantag, säger Fredrik Johansson, som ägnar nästan hela sin semester till projektet.
I dag ligger det på varje stadsdel att ansvara för skräpet i vattnet, det borde lyftas till en högre nivå.