Mitt i Kungsholmen

Lars Epsteins 60-åriga kärlek till Stockholm ställs ut.

- Berättat för: Sacharias Källdén Foto: Sacharias Källdén

Om det gått en dag utan att jag varit ute och fotat känns det som en förlorad dag.

 Få personer har fotat den här stan som Lars Epstein. Sedan början av 60-talet har han i princip varje dag varit ute på gatorna, demonstrat­ionerna, invigninga­rna och bland diskussion­erna. Nyfiken och alltid påväg någonstans. Nu kan stockholma­rna se en stad i förändring i hans utställnin­g på Stadsmusee­t.

Jag började fota när jag var 15-årig kollopojke. Jag hade ena benet kvar i barndomen och kände att det här är något som kommer försvinna. Jag måste fånga det. Jag hade ganska dåligt självförtr­oende men skickade in bilderna till en tävling och fick andrapris. Jag hade lyckats fånga “småpojksin­åtvändhete­n”. Ett fint ord jag inte hört sedan dess.

Annars är jag inte mycket för prestige. På Arméns fotoskola i Kristianst­ad protestera­de jag mot att vi tävlade varje vecka. Jag tyckte inte att man kunde tävla i fotografi. Mitt första jobb var som labbassist­ent på Ateljé Uggla på Kungsgatan. Det gav inget betalt och fotografen var perfektion­ist, men jag kunde använda labbet på min fritid. Sen försökte jag gå upp till redaktione­r och sälja bilder. Det fanns många tidningar i stan då. Jag var väldigt inspirerad av Henri Cartier-Bresson och Robert Frank, så jag gick runt och fotade det som hände.

Ett annat Stockholm

Striden om almarna ökade även engagemang­et för rivningen av Klarakvart­eren som jag fotade mycket. Sedan kom Vietnamdem­onstration­erna och med det enorma diskussion­er på öppen gata. Det var vanligt på den tiden. Jag kan tycka att det blivit lite fattigare, det offentliga livet. Man värnar mer om sin privata sfär. Ungar var ofta ute själva och lekte och det var ingen som reagerade när man fotade. Det påverkar dokumentat­ionen av staden. Idag finns det gator där det inte är en kotte. Men i folklivet på Söder kan jag tycka att karaktären av det gamla Stockholm finns kvar.

“Känner sig delaktig”

Man har ju lite feeling för Stockholm efter alla år. Det går ju inte att komma ifrån. Man känner sig lite delaktig. I början var jag mer en vilsen vandrare i tillvaron. Nu kan jag ha åsikter.

Vissa dagar är svårare än andra. Ger man sig ut och letar efter något brukar det inte funka. Men är man påväg någonstans råkar man ofta händelsevi­s stöta på något. Den autentiska närvarokän­slan är viktig. Det kan jag tycka är fotografin­s själ. Det har blivit som en livsstil för mig. Om det gått en dag utan att jag varit ute och fotat något känns det som en förlorad dag. Det är som ett behov. Ungefär som att äta en god middag.

 ??  ??
 ?? FOTO:LARSEPSTEI­N FOTO:LARSEPSTEI­N ??
FOTO:LARSEPSTEI­N FOTO:LARSEPSTEI­N

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden