Radioprofil debuterar som författare.

JPeter Sundberg har länge varit en bekant röst för radiolyssnarna. Nu debuterar han som författare med kärleksromanen ”Låt mig vara din” om ett hockeyproffs som bär på en stor hemlighet.

ag skrev en del när jag var yngre och hade författarambitioner. Men när jag gick en kvällskurs i radio kände jag direkt att det här var det roligaste jag gjort, så jag sökte och kom in på Dramatiska Institutet. Jag snöade helt in på radio och har varit på Sveriges Radio, där jag nu sänder nattprogrammet Vaken med P3 och P4, sedan jag lämnade Piteå för närmare 20 år sedan.

Vid något tillfälle insåg jag att jag jobbat med samma sak väldigt länge och att jag måste ta tag i skrivandet. Så jag gick en skrivarkurs och skrev ett manus som jag skickade till några förlag. I retur fick jag refuseringar, men de var ändå fint skrivna och de flesta hade verkligen tagit sig tid och gav mycket respons. En tid efteråt började jag med ett nytt projekt, en story som jag verkligen ville berätta nu, inte om fem år då det kanske är för sent.

Huvudpersonen är hockeyproffs i Nordamerika och en del av bakgrunden till boken är att jag läste om ett projekt i NHL, ”You Can Play”, som syftade till att visa amerikanska ungdomar att de kan spela hockey även om de har vad de tror är en annorlunda läggning. NHL var rädda att förlora spelare, att många skulle gallras ut för tidigt, och ville visa att alla är välkomna. Man ska komma ihåg att NHL är en extremt hård miljö, så det var intressant att se hur man arbetade med de här frågorna.

I den svenska hockeyligan finns det i dag inte en enda spelare som är öppet homosexuell. De som spelar är moderna människor som ofta lever i storstäder och har homosexuella vänner, men ändå kommer ingen ut. I vintras genomförde de Pride Week då hela veckan präglades av Pride. Jag var på plats i Karlstad och såg Färjestad spela och det var otroligt coolt att få uppleva hur budskapet pumpades ut i den miljön.

Jag började själv spela ishockey när jag var liten men blev inte långvarig. Första gången i livet jag verkligen kände mig annorlunda var på isen. Fast jag var så liten upplevde jag verkligen starkt att det här är en plats där man inte kan vara som man vill.

För mig är det en sorg att jag inte kom ut tidigare för mina föräldrar. De var otroligt stöttande under min uppväxt, men ändå var jag 22 innan jag berättade för dem. Både mamma och pappa tog det jättebra.

Jag förstår att det är lätt för mig, som befinner mig i en mediemiljö i Stockholm, att säga åt andra att de ska komma ut. Men samtidigt behövs det förebilder och även inom hockeyn måste någon vara först. Jag är 40+ och väntar fortfarande.

I den svenska hockeyligan finns det i dag inte en enda spelare som är öppet homosexuell.