Marknadshyra blir mest kännbart i innerstan
Nu närmar sig det datum i början på juni då utredningen om marknadshyra – fri hyressättning i nybyggt bestånd ska läggas fram för regeringen.
En växande rörelse i Sverige har visat sitt motstånd mot detta förslag. Affischkampanjer och gatuprotester kommer att synas i staden de närmaste helgerna.
Utredningen bör läggas i byrålådan och i stället förväntar vi oss en bostadspolitik värd namnet. Nybyggda lägenheter har redan en hyra som bara de med högst inkomster har råd med! Kanske många ändå tror att det inte kommer att påverka det äldre beståndet, men det är en konsekvens som de flesta seriösa bedömare utgår ifrån.
När nivåerna stiger för ett bostadssegment följer andra efter. Enligt den aktuella s k Ramboll-rapporten kommer hyrorna gå upp med i genomsnitt 49 procent i Stockholms Stad (gäller tvåor på 57 kvadratmeter). Störst blir ökningen på Norrmalm (81 procent sedan Östermalm (79 procent). Därefter följer Söder (61 procent) och Kungsholmen (55 procent).
För en genomsnittstvåa på Norrmalm blir det en höjning från cirka 7 000 till 12 750. Samma för Östermalm. På Söder och Kungsholmen väntas hyran öka från cirka 7 500 till 12 000.
Vi ser inte marknadshyra som ett bostadspolitiskt verktyg. Där den prövats utomlands har den mer visat sig som avskräckande exempel och man har tvingats till åtgärder (hyrestak, stopp för vissa investerare, återköp mm) för att för sent försöka återställa en vettig bostadsmarknad.
Som så många betonat, så är inte en bostad vilken vara som helst, utan ett livsvillkor och ett samhällsansvar för ett regeringsparti. Tage Erlander förlorade många röster 1966 när han inte hade ett vettigt svar att ge till en ung familj som inte kunde flytta ihop på grund av den då aktuella bostadsbristen. Hans tips till dem kostade dem många röster i det kommande valet. Det är lika tondövt i dag.