En muslimsk kvinna kan göra vad hon vill
”Vem har sagt att alla vill vara i samma ekorrhjul?”
Det är en stor press på kvinnor idag. Man måste helt enkelt ta makten över sitt liv. Rätten att lata sig är också feminism.
Rosa sjal, rosa läppstift och rosa kakglasyr.
Tårtdrottningen från Huddinge, bakinfluencern Camilla Hamid med 345 000 följare på Instagram, tar leende plats på omslaget till juninumret av SJ:S resemagasin Kupé.
Det är ännu en milstolpe i den omvälvning som pågått under några år nu, menar Sarah Delshad, Tyresöbo och grundare av plattformen Muslimska feminister.
Samma sak när modebloggaren Imane Asry förra året röstades fram som vinnare av Årets look av magasinet Elle.
– För mig är detta muslimsk feminism, att slöjbärande kvinnor börjar kunna äga bilden av sig själva, sin berättelse och sin historia. Det påverkar den undermedvetna självkänslan och ger en enorm boost hos stora grupper, säger Sarah Delshad.
De kvinnliga, muslimska bloggarna, debattörerna och entreprenörerna har i dag, tack vare sociala medier, blivit en viktigare röst för uppväxande generationer än de mer traditionella islamiska organisationerna, framhåller hon.
Boosten behövs, menar
Sarah, både i frigörelsen från det hon kallar ”gubbväldet” i det muslimska civilsamhället och för att ”äga tillbaka” bilden av den muslimska kvinnan från majoritetssamhället – där slöjan ofta har problematiserats och kvinnan förminskats till en stereotyp.
– När jag startade Muslimska feminister för åtta år sedan var det vanligt med ett skuld- och skambeläggande av muslimska kvinnor, på ett sätt som inte skulle passera i dag. Nu finns en mycket större förståelse för muslimska kvinnor som komplexa varelser, säger Sara Delshad.
Hon beskriver sin egen uppväxt: uppfostrad i Sverige av en sekulär kurdisk pappa och en ”väldigt religiös”, kurdisk mamma.
– Jag har både det sekulära och det religiösa i mig. Min relation till skaparen är min egen och den bygger inte på dogmer och regler. Det teologiska är inte min grej, men jag utövar tacksamhet och mediterar flera gånger om dagen. Det är också islam, säger Sarah Delshad.
Just att muslimska kvinnor
kan vara på en massa olika sätt, med eller utan sjal, feministiska, hbtq, konservativa, religiösa eller sekulära – det börjar sjunka in allt mer i den svenska offentligheten, menar hon.
– Jag tror att framtiden är ljus. Vi kommer att få se allt fler muslimska kvinnor som opinionsbildare, som tar plats och som hamnar på förstasidorna. Och det ger en dominoeffekt.
Kan det betyda att en mer konservativ, islamisk syn på könsroller också normaliseras, som en del andra feminister befarar?
– Jag förstår faktiskt inte varför det konservativa måste vara så farligt och negativt. Kan det inte också finnas något betryggande att blicka bakåt? Varför måste allt vara så framåtriktat? Jag kan tycka att det finns en frihet i det som har varit, säger Sarah Delshad.
Hur menar du då?
– Den moderna tiden lägger en stor press på kvinnor. Vi hetsar hela tiden om personlig utveckling, man ska ha jobb, barn, ett socialt liv, ett jämställt förhållande och ett bra sexliv. Samtidigt ser vi en lavinartad ökning av psykisk ohälsa, just bland kvinnor.
– Man får helt enkelt gå tillbaka till sig själv och ta makten över sitt liv. Rätten att lata sig är också feminism. Att vara nöjd och tacksam med det man har, det är viktigt för mig och viktigt inom islam. För mig är det feministiskt. Alla måste inte vara i ekorrhjulet.
Men är det inte det precis vad den patriarkala normen säger, att kvinnor är skapta för att vara hemma med barnen?
– Då säger jag: En muslimsk kvinna kan göra vad hon vill. Muslimsk feminism är att stötta och respektera varje kvinnas rätt att välja själv, hur hon än vill leva.