Jörgen Jehander Våga prata med den som har eller har haft cancer
Att våga prata om sin cancer kan, efter allt det akuta på sjukhuset, vara det första steget till att må bättre. Men många vill inte verka svaga och vara en börda för sina närmaste, och pratar därför inte om det.
Så ta steget du som känner någon som har eller har haft cancer: fråga och lyssna.
Sverige har som ett av 40 länder deltagit i en undersökning från Internationella njurcancerföreningen om de det psykiska delarna vid njurcancer. Resultat: 40 procent av svenska patienter med njurcancer upplever så stor oro relaterat till sjukdomen att det stör deras koncentration.
Samtidigt pratar inte var fjärde med någon om sina känslor och hur de mår rent psykiskt. Många tänker nog att det bara är att bita ihop och vara glad över att man är färdigbehandlad och kapslar därför in de psykiska delarna.
De vanligaste orsakerna till att inte förmå prata om sina känslor relaterade till sin njurcancer är enligt undersökningen: Vill inte framstå som svag, vara en börda eller att andra tycker synd om en. Det är obekvämt att prata om känslor knutna till sin njurcancerdiagnos och man sluter det hellre inom sig.
25 procent föredrar att inte prata med andra om hur njurcancern påverkar dem. Det finns ett uppdämt behov av att få prata, så du som läser detta och känner någon som har eller har haft cancer – ta kontakt och prata.
Och förstås, acceptera om du får ett nej.
På Njurcancerföreningens Facebook-grupp är många aktiva och öppna med känslor och funderingar. Det diskuteras, stöttas och ges råd. Här kan man känna sig fri att vara öppen och särskilt under pandemin är förstås digitala kontakter ovärderliga. Som patientförening kan vi spela roll och ingjuta HOPP, kanske är det vårt största bidrag.