ENTRÉ. Linda Schilén har skapat en sjurummare – i sin trädgård
Tv-trädgårdsmästaren har både vardagsrum, kök och tvättstuga på sin tomt
Hon är känd från tv och böcker för sina smarta knep. Mitt i fick en visning av de sju rummen Linda Schilén har skapat i sin egen trädgård.
Fröet till Linda Schiléns trädgårdsintresse var just några gamla frön. 2005 köpte hon och hennes man en vacker men risig gammal träkåk. I källaren hittade hon en plåtask med fröer som Ester, den gamla damen de köpte huset av, tänkt plantera. På en papperslapp stod det med darriga gammeldags bokstäver: ”Mammas höga blomma”.
– Och jag tänkte: De måste ner i jorden. De väckte samma centra i hjärnan till liv som när jag ser något jag vill måla. Efter det utbildade jag mig till trädgårdsmästare, säger hon.
Trädgården kan först tyckas lite vildvuxen, men när Linda visar runt klarnar idén om trädgården som ett hus med dörrar, golv, möbler och väggar – tydliga avgränsningar mellan rummen. Ett utom-hus.
– Man måste ha inramning och formstarka element när man har en förlåtande syn på växter som jag.
Vi kliver in genom ”entrén”, en portal av honungsros.
– Man ska känna att här börjar en trädgård, förklarar Linda.
Stegen knastrar lustfyllt mot en grusgång i rostiga färger som går ton i ton med omgivningen.
”Alla ska plantera ett träd”
I ”hallen” öppnar gången sig. Här finns vintergröna växter, så att det är fint även den kalla – och kala – årstiden. Liksom en rosmarirönn.
– Jag tycker att alla ska plantera ett träd i sitt liv, säger Linda.
I ”vardagsrummet” hänger ett tyg mellan ett par träd. Det pryds av ett drömskt blommotiv, en av Lindas egna målningar.
– Jag vill inte få in höghusen i trädgården. Det blir lite som en filmduk som man kan projicera vad man vill på, säger hon.
Gräsmattan hittar vi också här. Den fyller flera viktiga funktioner.
– Man behöver lite space, få vila i sina intryck, säger Linda.
När hon klipper gräset låter hon det vara lite längre, sex, sju centimeter så att tusenskönorna behålls. För pollinatörernas – humlorna och binas – skull. Vi passerar ”köket,” uteplatsen och en liten kryddträdgård i tre pallkragar. Och kommer till ”hobbyrummet”, växthuset där Linda brukar måla. Nu är det mer barnkammare, eftersom tusentals små plantor som ska till hennes jobb på Överjärva gård förgror där.
De där fröerna då? De visade sig vara rosenskära – höga, rosa blommor som lever vidare i det som en gång var den gamla damens trädgård. Och i våra hasor genom resten av rummen tassar en gyllenbrun cavapoo som för sju år sedan fick namnet Ester.
Man måste ha inramning och formstarka element när man har en förlåtande syn på växter.