”Längtan till naturen finns nog hos oss alla”
SKOGSVETT. Under pandemin har allt fler stockholmare hittat ut i skogen. Naturskolepedagogen Pär Plüschke ger sina bästa tips på hur du ska bete dig i naturen – så att skog och mark klarar den stora anstormningen av människor.
Intresset för skogen har växt explosionsartat under pandemin. Men vad är det som gör att storstadsbor lockas dit? Och klarar naturen av anstormningen av människor?
Vi följde med den skogsälskande naturskolepedagogen Pär Plüschke ut i Nackareservatet för att få veta mer.
Det är en solig förmiddag när Mitt i möter upp Pär Plüschke vid Brotorp i Skarpnäck, som också är Pärs hemkvarter. Det här är Stockholmsdelen av Nackareservatet, men när vi inleder vår vandring djupare in i reservatet är vi snart på mark som tillhör Nacka kommun.
Det är slående hur nära det är mellan tät bostadsbebyggelse och storslagen naturupplevelse. För den stressade storstadsmänniskan som vill djupandas finns ofta naturen precis runt knuten.
– Det finns många teorier om varför det är så rofyllt att vara ute i skogen. Bland annat sägs det att bladens mönster ger en känsla av harmoni, säger Pär när vi passerar insektshotellet och de fladdermusholkar som staden placerat ut vid Klisätra ängar.
Finns en längtan till naturen
I dag tar han varje tillfälle att ge sig ut i skogen, men det är lite oklart exakt när naturintresset tog fart på allvar. Kanske lades grunden under somrarna hos mormor i Jämtland, dagar fyllda av bärplockning och skogslek.
– Vi människor kommer från naturen och är en del av den, även om vi är alienerade från den i dag. Jag tror det hos många finns en längtan tillbaka, säger han.
Pär styr stegen mot en stig som slingrar sig ner mot Ältasjön. En snok rör sig kvickt mellan fötterna innan den försvinner ut i det höga gräset. Målet för promenaden är en plats vid klipporna intill sjön där det även finns en eldstad.
Pär var här så sent som för
Jag märker verkligen en skillnad. Det är folk överallt, vilket bara är kul och jag hoppas det håller i sig.
ett par dagar sedan då han även stannade över natten.
– När det börjar skymma flyger det mycket fladdermöss här. Och att höra kattugglan är magiskt, säger han medan han plockar fram veden.
”Det är folk överallt”
Några meter från oss inväntar en man sin hund som tar ett svalkande dopp innan de fortsätter promenera. Och det är ingen slump att vi inte är ensamma. Att stockholmarna rör sig mer i skog och mark nu än förr har även Pär noterat.
– Jag märker verkligen en skillnad. Det är folk överallt, vilket bara är kul och jag hoppas det håller i sig. Men när städer växer behöver våra skogsområden också göra det. När man anlade Nackareservatet var det utifrån den kapacitet som behövdes då och man borde undersöka hur det ser ut i dag. Det är kanske dags att vi anlägger fler naturreservat, säger han.
Värmen från eldplatsen säger att det är dags att ta fram pannbrödsdegen som ska ner i gjutjärnspannan.
– De här pannorna slumpas ofta bort second hand och har du väl skaffat en har du den kvar. 15 år senare kommer den se likadan ut, lovar han och tillägger att det handlar mycket om kunskap som hans mormor hade men som vi tappat bort.
– Nu håller vi på att ta till oss den igen.
Har du några tips på rätter som är enkla att laga ute i naturen?
– Jag gillar kolbullar med morötter och rårörda lingon. Det är en sorts pannkaka med fläsk, eller fejkon om man äter vegetariskt. Det är lätt att förbereda smeten hemma och ta med i en PETflaska. Grönsakswok är en annan favorit och soppor, till exempel nässelsoppa. Mycket finns att hämta ute i naturen.
När vi ätit av pannbröden – serverade med jordnötssmör och banan – är det dags att ta en titt på det som finns omkring oss. Snart har vi bland annat hittat nässlor, gökärt, älggräs, hallonblad, kirskål och flera sorters lök.
Frågan är vad det innebär för naturen när den invaderas av folk som inte alltid har koll på vad som gäller.
– Saknar du kunskap finns risken att du gör som du sett folk göra på film. Till exempel lägger stenar i en snygg ring när du ska tända en eld, utan att ha stenar under själva elden. Då finns det risk att elden sprider sig i rotsystemen och att det blir skogsbrand, säger han och tipsar om att ta en titt på naturvårdsverkets hemsida där det finns bra information att hämta.
Skogen kan vara läskig
Det börjar bli tid för både Pär och oss att röra oss vidare. Han har fått förmiddagen ledigt från sitt jobb som naturskolepedagog på miljöverkstan i Haninge. På vägen tillbaka berättar han att han ibland möter elever som är skeptiska.
– De är inte vana vid skogen och tycker den är läskig och kanske lite äcklig. Men de brukar ändra sig snabbt. Att till exempel bygga koja ligger djupt inom oss.
Saknar du kunskap finns risken att du gör som du sett folk göra på film.