Fotboll på riktigt – för alla spelare

Lugn, den här krönikan kommer varken handla om sommar eller semester. Så vad återstår? Fotboll så klart. Man kan alltid skriva en krönika om fotboll. Det kan vem som helst ha åsikter om utan att avkrävas alltför djupgående analyser.

Just nu pågår damernas VM i Frankrike. Som pappa till två döttrar har jag följt fotbollen i över 25 år. Som förälder, ledare och åskådare.

Och nu sticker jag ut hakan: damfotboll är tio gånger roligare än herrfotboll. Visst, herrfotboll håller högre klass. Mer tempofylld, bättre teknik. Men vi älskar ju Sarah Sjöström, trots att hon inte kommer i närheten av herrarnas tider?

Jag slutade i princip att gå på herrfotboll för sisådär tio år sedan efter ett stökigt derby som jag och mina döttrar lämnade i förtid. Våld och upplopp förekommer inte inom damfotboll. Visst finns det konkurrens mellan supportergrupperna – men absolut inget hat. I stället fikar man tillsammans både före och efter matcherna.

Och under de inledande matcherna i damernas VM har jag inte sett en enda tröjdragning. Inte heller någon överdriven filmning (smaka på den Cristiano Ronaldo).

Dessutom är damfotboll öppnare, en ledning med 2–0 är aldrig kassaskåpssäker. Vad som helst kan hända. Det finns bara en sak som stör mig. Tjatet inför varje sändning om att tjejer blir retade för att de spelar fotboll. Kom igen, kanske för 20 år sedan. I dag hakar killarna på och kollar tjejernas matcher.

Låt tjejerna spela fotboll. Just nu räcker det mer än väl.

Dessutom är damfotbollen öppnare, en ledning med 2–0 är aldrig kassaskåpssäker. Vad som helst kan hända.