Lilla Namo vill ge röst till förorten när Stockholm växer.
Går det att bygga bort ojämlikhet? Ja, menar den rappande civilingenjören Namo Marouf, som i sin nya podd Lilla Namos Stad vill lyfta vikten av stadsplanering – för alla. REPPAR ORTEN. Så vill den rappande civilingenjören förändra Stockholm
Vi har fler anmälda brott i innerstan men ingen pratar om Medis som en no-go-zon.
– En stad består av folket som bor där. Men byggaktörer, planerare och arkitekter representerar inte befolkningen idag. Det gör mig mörkrädd, men också hoppfull om att förändra situationen.
Det säger Namo Marouf – kanske mer känd som artisten Lilla Namo, med hitlåtar som Haffa guzz och Höj volymen. Men hennes nya podd handlar om något helt annat: stadsplanering. Knastertorrt. Eller?
– Ja, man tänker ju det. Men för mig är allt stadsplanering och jag vill nå folk som inte annars tror sig vara intresserade av det. Alla påverkas ju av den, även om man inte själv märker hur.
Lyfter social hållbarhet
Hittills finns fyra avsnitt av podden, där Namo tillsammans med gäster på olika sätt diskuterar vem som har rätt till staden, under teman som graffiti och livescendöden. Hjärtefrågan är social hållbarhet. Men vad är det egentligen?
– Hur skapar vi platser som är bra, trygga och välkomnande för alla? Vi vet att det skiljer åtta år i livslängd mellan de som lever längst i Stockholm, kvinnor från Östermalm och Lidingö, och männen i Skärholmen. När vi bygger nytt i bebyggda områden måste vi också försöka bygga bort de ojämna livsvillkoren, säger Namo Marouf och fortsätter:
– Om jag som barn bor i ett område som klassas som en no-go-zon, vad gör det med min självbild? Varför får barn i vissa områden inte drömma på samma sätt som barn i välbärgade områden? Benämningen är också totalt missvisande, vi har fler anmälda brott i innerstan men ingen pratar om Medis som en no-go-zon.
Vill ge förorten en röst
Att råda bot på orättvisor genom byggprojekt behöver inte vara särskilt svårt menar Namo. Det kan exempelvis handla om att sätta ett krav på att ett visst antal lägenheter i varje nytt projekt ska ha billiga hyror.
– Det vore ett enkelt steg för att börja bryta segregationen. Vi har en skev situation idag där bostaden blivit en handelsvara. Men det är inte många som kan betala 14 000 i månaden för en nyproducerad tvåa. Eller så har man råd, men är det meningen att så stor del av ens inkomst ska gå till att få tak över huvudet? Att bo är en mänsklig rättighet.
Involvera invånarna
Själv tycker hon att befolkningen bör involveras i högre grad i byggprocesserna – och i ett tidigt skede. De som kommer på samråd i dag är en väldigt homogen grupp, menar hon.
– För det första måste du känna till att samrådsutställningar ens existerar. Jag tycker att man aktivt ska gå ut i områden där man vill bygga och fråga: Vad tycker småbarnsfamiljerna, pensionärerna, ungdomarna, nyanlända? Någon behöver röra om i grytan så att vi får en stad för alla.
Är du den personen?
– Jag vet inte. Jag har tidigare sagt att jag inte vill vara en representant, jag fick ofta rollen som ”kaxig förortsbrud”. Men nu känner jag att jo, jag tänker använda mitt forum för att företräda de vars röster inte hörs i den här branschen. Jag tänker vara en representant, eftersom det behövs.