Ett fiasko i den stora stilen…
Stockholmshistoria i OS-tid med en väl bevarad hemlighet…
De yngre läsarna var inte ens med och många av de som var det har glömt. Men det är inte så länge sedan Stockholm sökte olympiska sommarspel, OS 2004.
Kampanjen drog igång 1996, med en massiv elit bakom.
70 procent av kommunfullmäktige röstade ja, regeringen stöttade. Landets största tidningar tog aktivt ställning för ansökan, min egen och Expressen med föresats att bli ”officiell OS-tidning”.
Globen, Hovet, Eriksdalsbadet, Stockholms stadion och ett 20-tal andra arenor skulle användas, flera nya byggas, bland annat en velodrom i Stockholmsmässan.
Kronan på verket var ”Victoriastadion”, som skulle grävas ut i Hammarbytoppen – nu oftast kallad Hammarbybacken.
Intill skulle OS-byn ligga – plåtskjulen i Lugnets industriområde, (det som idag är Hammarby sjöstad) skulle rivas och ge plats för alla deltagare.
Hammarbybacken började byggas upp redan för 100 år sedan, men kulmen kom runt 1985 då över 800 000 kubikmeter höjde toppen till mäktiga 88 meter.
Kampanjledarna för ”Ja till OS!” hade ett massivt övertag i resurser och media, men stockholmarna förblev tveksamma, och flera IOKdeltagare blev sjösjuka när de skulle förevisas den vackra skärgården.
I Hammarbyhöjden gick den lokala debatten hög. Hammarbyskogen skulle asfalteras till p-platser, å andra sidan skulle man få rulltrappor i t-banestationen och ”sättas på kartan”. Bostadsrättsägare började räkna på vad de skulle kunna få i andrahandshyror under spelen.
Halmhattarna i orten var givetvis emot, en majoritet kvinnor likaså, men även bland de som var för jättebygget logs det i mjugg när Victoriastadion nämndes.
En bekant som bodde där på 1980-talet berättar:
”Lastbilarna med schaktmassor gick i skytteltrafik hela dagarna. Men även sena kvällar och nätter körde rader av billjus på väg upp mot toppen, trots att tippningen var
Bostadsrättsägare började räkna på vad de skulle kunna få i andrahandshyror under spelen.
officiellt stängd. Mot en 50-lapp eller en hundring fick man grinden öppnad och kunde dumpa vad fan som helst. Gamla kylskåp, asbest, kemikalier, allt. Ingen som vet skulle någonsin sätta egen spade i jorden där.”
Vid omröstningen om spelen i Lausanne 1997, var den svenska delegationens entusiasm enorm – men det slutade med Stockholms kanske största nähä-upplevelse någonsin. Vi fick ynka 19 röster, kom fyra, och Aten fick spelen.
Kanske var det bäst så. Stockholm kunde blivit historiskt som den enda stad i världen som arrangerat ett OS i en soptipp.
Fridens liljor!