Tensta uttalas med ett kort e – allt annat är fel
Med anledning av er öppna fråga 14 augusti om hur Tensta bör uttalas:
Tensta ska uttalas med kort e. Det är en huvudregel i svenska språket att en vokal före två konsonanter uttalas kort. Jämför ten/tenn, ren/rens, söt/ sött, lät/lätt, kär/kärr, etc. Det finns undantag där ordet får olika betydelser om det uttalas med kort eller lång vokal, till exempel banan och men. Regeln gäller inte sammansatta ord, som smörgås, renskav, med flera.
En språkvårdande organisation försvarade i DN uttalet med långt e i Tensta för att det finns en karta från 1700-talet med stavningen Thenstad, som enligt vår nuvarande språkregel uttalas med långt e eftersom det är ett sammansatt ord. Då fanns inga fasta språkregler. Stavningen på 1700-talskartan måste ha varit ett misstag av en utsocknes tjänsteman.
Tensta var en gård från åtminstone järnåldern, sannolikt äldre. På kartor från både 1600-talet och 1800-talet är stavningen Thensta, uttalat med kort e. Att Tensta fick bli namnet på den nuvarande stadsdelen i slutet på 1960-talet borde naturligtvis inte ändra hur det uttalades.
I samhället Tensta utanför Uppsala avviker man inte från huvudregeln och uttalar självklart Tensta som det ska, med kort e. E-et står inte bara före två konsonanter utan till och med tre.
Att uttala Tensta med långt e är inte bara brott mot svenskans uttalsregler utan också ett tragiskt brott mot Tenstas historia. Hur det uttalet har fått komma in och bli förhärskande är en gåta. Klockan borde i detta fall vridas tillbaka.