Fem glädjeämnen i Stockholms-slask
Textreklam, en nog oväntad hyllning, dagisbarn, marschmusik av Wilhelm Harteveld – håll humöret upp i väntan på våren!
Det är den där natten när det är snöstorm i stan, vinden viner. Vaknar vid tretiden av ett stort skrammel utanför sovrumsfönstret, och tänker att nu är de här och knycker min katalysator på bilen. Kikar ut – och ser stans största hjälte streta fram med sin kärra i 17 sekundmeter och isande flingor yr i motvinden.
1. Mitt tidningsbud. När posten gått ner på tvådagarsutdelning kommer tidningsbuden hela veckan. I alla väder. Får skit när de inte fått ut din DN eller SvD, men sällan eller aldrig den uppskattning de förtjänar.
De borde ha en egen hyllningsdag i almanackan. En måndagsgala i tv.
I väntan på det: häng ut en present till ditt bud! Nu!
2. Farstapolisen. Svänger in i på parkeringen närmast Systemet vid halv elva, ska på Hemköp och handla en blomma till min dementa mamma. En artig uniform ber mig blåsa. Det är första gången på säkert tre eller fyra år jag ser en nykterhetskontroll, och jag har glömt hur det funkar: fast jag inte druckit en droppe står det ”NEG” i mätaren.
”Det betyder bra”, säger uniformen, och jag tänker – hurra för att kontrollerna är tillbaka! Tack polisen!
3. Daniel Helldén. Trodde aldrig jag skulle skriva det, men i år har det avgående trafikborgarrådet fått till i alla fall halva snöröjningen. Plogningen har vad jag sett fungerat lysande, till och med för oss som bor på C-gator.
Sandningen har tyvärr inte gått lika bra, men det tackar jag för, som det fört fram nya hjältar:
4. Snö-cyklisterna. Väck är alla lycrabyxor på italienska racers i 60 knyck. Utan ringklockor. Kvar: de tappra, miljömedvetna på dubbdäck som försiktigt trampar mot dagis eller jobb, kryssar mellan isfläckarna i morgonmörkret. Varsamt, för både sig själva och alla fotgängare. Stort, avundas ert mod!
Så till sist, och bäst av allt:
5. Vinterkottarna. Lika tappra som tidningsbuden drar de fram i blåst och väta, ur och skur.
Trygga med befäl i stora jackor, själva i gulgröna västar, två och två, hand i hand. Underbara vaktparader, på trots mot pandemi och klimatångest, börsfall, bostadsbrist och uppgivenhet.
Jag önskar jag kunde ge dem instrument, trummor, trumpeter, slagverk, för den värme de väcker i mig slår ut allt slask och all kyla i Stockholmsvintern. De borde gå till Marcia Carolus Rex.
Här går framtiden, och jag vet att de här förskolebarnen en dag löser allt.
Fridens liljor!
Jag önskar jag kunde ge dem instrument, trummor, trumpeter, slagverk, för den värme de väcker i mig slår ut allt slask och all kyla i Stockholmsvintern.