Oroliga hyresgäster i Edsviken
Duvslaget och Brygghuset är två gamla byggnader i Edsvik som har föranlett rättsliga tvister. Framtiderna för deras hyresgäster är osäker, och hyresgästerna känner sig lurade.
Duvslaget är
en liten röd byggnad som ligger mellan konsthallen och slottet. Här har föreningen Stallbackens vänner varit hyresgäster i 25 år, men nu har det 25-åriga hyreskontraktet gått ut och kommunen har valt att inte förlänga det.
Kommunen säger att de vill ha rådighet över byggnaden och att de vill att den ska kunna utnyttjas av fler.
Stallbackens vänner känner sig överkörda eftersom de har investerat mycket tid och resurser i byggnaden, som de har rustat upp från grunden. Dessutom har de betalat försäkring för byggnaden, som brann ned 2009, och de säger att eftersom deras försäkring till största delen betalade för återuppbyggnaden borde huset nu vara deras.
– Kommunen hade en egen försäkring man kunde nyttjat om man ville äga den nya byggnaden, säger föreningens ordförande Jan R Nilsson till Vi i Sollentuna.
Han säger också att Stallbackens Vänner hade kunnat använda försäkringspengarna från deras egen försäkring till något annat än att betala för uppbyggnaden av ett hus som de senare skulle förlora rätten att bruka: – Pengarna utbetalades oavsett om byggnaden skul- le byggas upp eller ej och kunde ha använts till att köpa en ny egen byggnad någon annanstans.
Ärendet hamnade i hyresrätten som ett så kallat förlikningsärende. Men rätten avskrev ärendet, eftersom det uppenbart saknades förutsättningar för en förlikning mellan parterna. Nu kommer Stallbackens vänner i stället skicka in en stämningsansökan till Attunda tingsrätt.
Även ett
annat Edsvikenärende har nu lett till en rättstvist. Det handlar om Brygghuset, det lilla caféet som ligger väster om slottet.
Byggnaden hyrs sedan 25 år av Carina Mirmiran, som driver café här. Hennes hyresavtal löper till 2019 men hon har redan nu fått besked att det inte kommer att förlängas. Även här vill kommunen ha rådighet.
Carina Mirmirans plan var att överlåta rörelsen, och sälja den plus inventarierna till annan aktör för 750 000 kronor. Hon hade hittat en köpare och allt verkade färdigt.
– Jag orkar inte ha öppet här en sommar till. Jag är lastgammal och hade hoppats att jag skulle få umgås med mina barnbarn i sommar. Jag hade velat säga tack och adjö och lämna det här stället med flaggan i topp.
Den tilltänkte
ägaren drog sig emellertid ur affären när denne plötsligt fick reda på att hyreskontraktet inte kommer att förlängas.
Då vände sig Carina Mirmiran i stället till kommunen och ville bli utlöst av dem. För en summa som skulle motsvara den som hon och köparen hade kommit överens om. Men av kommunen fick hon, som hon uttrycker det, ett skambud.
– De sade bara att jag skulle få vara kvar de närmsta två åren hyresfritt. Vadå – ska jag bara ge bort verksamheten efter 23 år? Jag känner mig så lurad. De sade att vi skulle komma överens och att det skulle bli bra, men sedan får jag i stället brev av en advokatfirma.
Så Carina Mirmiran skaffade sig en egen advokat, och även hon planerar att ta ärendet vidare till rätten.
”Jag hade velat lämna det här stället med flaggan i topp.”