Maria mötte fattigdom och glädje
Maria Cederlund är kirurg och Sollentunabo. Nyligen tog hon kompledigt i sex veckor för att åka ner och arbeta som volontärläkare i Kenya. – Jag har fått så mycket här i Sverige. Jag vill kunna ge vidare till andra som inte har fått så mycket, säger hon.
Det var genom Rotarys läkarbank som Maria Cederlund åkte ner till Kenya, under sex veckor nu i våras. Och hennes man, Niclas Söderberg, följde med han också, trots att han inte är läkare.
– Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra därnere men det föll sig direkt ganska naturligt. Jag registrerade patienter och underhöll barn. Ofta kunde det bli rätt stojigt när det till exempel var många barn som skulle vaccineras av sköterskan samtidigt som Maria skulle ha sin mottagning på andra sidan skynket. Då kunde jag distrahera barnen genom att blåsa såpbubblor.
För Maria Cederlund var det arbete som allmänläkare som gällde. I Sverige är hon kirurg på Södersjukhuset men i Kenya fick hon möta en annan verklighet. Tillsammans med ett lokalt team, bestående av en apotekare, en labbassistent och en eller två sjuksköterskor, åkte hon och hennes man ut till små byar och hjälpte patienter.
– Det var mycket undernäring, diarréer och magsjuka. Hade de bara haft tillgång till rent vatten hade så många av deras problem kunnat undvikas, berättar Maria Cederlund och fortsätter:
– Det var också mycket hudinfektioner, som tropiska sår och skabb till exempel. En dag behandlade vi 70 barn mot skabb. En annan dag behandlade vi 60 barn mot sandflugelarver som orsakas av sandflugor som lägger ägg i fötter och händer.
Niclas Söderberg fyller i: – Vi såg en stor skillnad på byarna där de hade tillgång till rent vatten, jämfört med de byar där de inte hade det. Det var inte bara det att de hade brist på rent vatten, de hade också brist på kol för att kunna elda och koka vatten för att göra det rent.
Ja, det var fattigt i de byar som teamet åkte ut till, och brist på det mesta.
– Många av barnen vi träffade var underviktiga och en stor andel var nere på den rödmarkerade delen av tillväxtkurvan, vilket innebar att de led av akut undernäring. En av mammorna sa ”jag har ingen mat att ge mitt barn”. Och när man hör sådana kommentarer blir man ju lite ställd, berättar Maria Cederlund.
Men hon tyckte inte att fattigdomen gjorde att det kändes hopplöst att arbeta där.
– Man gör ju skillnad för den personen som man möter, just då. Jag har ändå hunnit behandla ett antal hundra patienter under de sex veckor som vi var på plats. Dessutom var en viktig del av arbetet att vidareutbilda de lokala volontärer som fanns på plats i byarna, i första hjälpen och så vida- re. Man fick plantera små frö av kunskap så att det på sikt kan bli bättre.
– Sedan tänker jag att jag som ung läkare också har en annan viktig uppgift, nämligen att inspirera andra unga läkare här på hemmaplan att ta steget och våga arbeta utomlands. I nuläget är det en stor andel pensionerade doktorer som åker ut, vilket ju är fantastiskt förstås, men jag tänker att det är viktigt att vi yngre som vill göra en insats följer efter så att det inte blir ett glapp när de äldre kollegerna inte orkar längre.
Maria Cederlund har rest mycket tidigare i sitt liv och bland annat jobbat som volontärläkare i Nepal. Men för hennes man var det första gången. Första gången han besökte Afrika och första gången han mötte den här sortens fattigdom.
– Men det blev inget chockartat möte. Vi mötte så många glada människor och framför allt mötte vi så många barn som spred en sån otrolig glädje med sina leenden och sin lekfullhet. Trots att ingen hade det vi här skulle kalla för riktiga leksaker hade de verkligen roligt.
Och de både är överens om att det kan komma att bli fler liknande resor i framtiden.
– Ja, absolut. Det bästa var att få träffa alla fina människor – och att vi kunde göra det här tillsammans, säger Maria Cederlund.
– Ja, och det var roligt att få jobba med människor och se så många som uppskattade att få hjälp. Det var stor skillnad mot att jobba med Excel och Powerpoint, som jag gör i vanliga fall, avslutar Niclas Söderberg.