Grabben siktar mot toppen – igen
Bortom garv, sprallig uppsyn och munläder har Johan ”Grabben” Blomberg tunga minnen från egna karriären. Nu står han åter vid tröskeln till elitfotbollen, men först kan han bidra till att skicka moderklubben ur division 1. Johan Blomberg,
grabben från Tegelhagen, kan som assisterande Akropolis-tränare bidra till att Sollentuna FK i dag trillar ur division 1 norra. Hans moderklubb är Helenelunds IK – en del av SFK genom olika klubbfusioner.
– Jag kan inte göra något åt Sollentunas tabellsituation, jag vill uppleva en fest. Med Akropolis. Vi kvalar till superettan nästa vecka, det är mitt och truppens fokus, säger 48-åringen.
Johan Blomberg hade en jojo-karriär som spelare. Den kan man göra sig lustig över, men i mångt och mycket var det ett trauma. Det började
tidigt. För tidigt med facit i hand. Redan efter första gymnasieåret och en tidig debut i HIK:s seniorlag, med klubbikonerna ”Butta” och ”Ryssen” , uppvaktades Blomberg av Örgryte IS. Han blev sommarproffs men det var för tidigt att flytta ner. För fotbollens skull hade han valt enklast möjliga gymnasiestudier – tvåårig social linje.
Så året efter flyttade han ner och blev kompis med Anders Limpar, som älskade att få en stockholmare vid sin sida.
– Göteborgare är speciella, inte minst mot oss stockholmare. Jag kunde ta det, Limpar hade lite svårare med deras gliringar.
Med Bob Houghton, då en av svensk fotbolls hetaste tränare, vid rodret var karriären utstakad.
– 17–18 år, vet och kan mest och är bäst. Jag skulle bli proffs. Tre år
senare var det en kille i spillror, med ett knappt dussin allsvenska matcher på cv:t, som kom hem till Sollentuna.
– Mentalt var jag helt bor- ta. Arbetslös och outbildad är ingen bra kombination.
Klubbar visade intresse, Johan var dock bunden av ett femårskontrakt med ÖIS. Frälsaren var Christian Bönnelyche i Djursholms Fotboll. Han ordnade jobb där Johan läste av bensinpumpar. På kvällar och helger öste Johan in mål och lade grunden till att Café Opera/Djursholm slutligen nådde superettan. Själv studsade han upp snabbare. Målhysterin
Djursholm väckte Hammarby och 1996 gjorde han segermålet i division 1-premiären mot Hertzöga. Han gjorde även mål i tredje omgången, sedan blev det längre mellan i fullträffarna och han landade på totalt fyra baljor. Året efter nådde Hammarby allsvenskan, då var Blomberg i Rolf Zetterlunds frysbox.
– Vi klickade inte, säger Johan som från 1998 istället blev tongivande aktör i Väsby.
– Jag är glad att jag fick några bra år i Väsby. Fan, vet du att ÖIS nekade mig en plats på idrottspluton. Där gick Tomas Brolin, Joakim Björklund och flera andra.
– Jag låg på Lv6:s Göteborgspluton, men 14 veckor i fält var ingen fotbollsträning Jag fick bristningar i vaden på grund av marschkängorna.
– Så lämnade Haughton, därefter hade vi bedrövliga träningar. Trots åren i Djursholm fick Hammarby betala ÖIS. ”Grabben”, fattar du hur sjukt det är!
Som nybliven tvåbarnspappa ville Johan lämna Väsby inför 2001. Börje Andersson, klubbens starke man, ville annat och såg till att kontraktet fullföljdes som tränare för IFK Sollentuna. Johan är glad för det i dag. Efter det har han tränat bland annat Valsta, Väsby och Rotebro.
Tränaruppdragen har likt karriären gått i dur och moll. Nu står han dock inför andra chansen att kvala upp i superettan med Akropolis.
– Jag vill verkligen uppleva ett avancemang till superettan.