Hej långfredag

Ibland vill jag bara krypa ned i sängen, dra en filt över huvudet och stanna där i två år. Eller åtminstone pausa tiden i en månad och komma ikapp med det som jag så ofta saknar: lugn. När jag var liten, för femton, tjugo år sedan, minns jag påsken som extremt tråkig mitt i all godisfrossa och påskkärringsutklädnad. För mellan skärtorsdagen och påskafton, då allt gott och kul händer, infaller nämligen långfredagen. Och när jag var liten var långfredagen den tristaste dagen på året. Alla affärer var stängda. Och då menar jag inte bara gallerior och klädaffärer, utan även matbutiker. Restaurangerna var stängda. Jag minns inte vad vi åt för mat, men det var definitivt inte pannkakor och glass. På tv visades bara trista program och radion spelade långsam musik och stillsamma inslag. Mycket handlade om död och stillhet, vilket för en unge är det tråkigaste som finns.

Men tiderna har förändrats. I en era när allting ska vara tillgängligt dygnet runt och så snabbt som möjligt finns det tydligen inte utrymme för en dag när allt stannar upp. En dag av lugn, stillhet och eftertanke. När jag var liten behövde jag inte en sådan dag. Men nu när jag är äldre saknar jag den. Och den kommer inte längre till mig automatiskt. Jag måste själv stänga av telefonen, stanna hemma och dra filten över huvudet. Hej långfredag. Hej påsk.

Mycket handlade om död och stillhet, vilket för en unge är det tråkigaste som finns.