Bordtennisen gav Tommys liv ny mening
Tommy blev bara 53 år. En tidig majdag i år hittade grannen honom död i lägenheten. Tommy var alkoholist – och en fantastisk pingisbegåvning. I Rotebro Bordtennisklubb fick hans liv en ny mening.. Ett pingisracket och en boll följde Tommy i graven
Tommy blev bara 53 år. En tidig majdag i år hittade grannen honom död på golvet i lägenheten i Råsunda. För de flesta Solnabor var Tommy bara en av gubbarna i Slaktarbacken.
Han var inte svår att känna igen där han satt på en bänk i Slaktarbacken med sina 150 kilo och allt som oftast med en ölburk i handen.
– Vi brukade kalla honom ” Tommy Burk”. Han samlade alltid tomburkar eller satt med en burk i handen, berättar Gittan.
Tommy var en av de där människorna som framlever stora delar av sina liv i Slaktarbacken vid busstorget i Solna centrum. En ganska udda figur som vanliga Solnabor skyndade förbi så fort som möjligt på väg till jobb eller familj.
Men det fanns också en annan sida av Tommy.
En av Tommys närmaste vänner, vi kan kalla henne Anette, skickade ett mail till redaktionen och bad oss skriva om Tommy.
– Vi träffades på en danstillställning för mer än 30 år sedan. Han var en fantastisk vän och världens snällaste kille, berättar Anette som har hållit kontakten med Tommy genom tre decennier.
Bit för bit växte det fram en annan bild av Tommy. En människa som kanske inte riktigt var som alla andra. Lite udda, lite utanför, ensam ibland – men med många fantastiska kvaliteter. Och så oändligt mycket mer än bara en luggsliten, överviktig man på en parkbänk i Slaktarbacken.
– En del tror nog att han inte var någonting. Men det stämmer inte. Tommy var en snäll, social kille. Han var skärpt och läste mycket. Och så var han en fantastisk pingisspelare, säger barndomskamraten Tomas Lundman.
Han minns hur Tommy i unga år en gång pressade världsmästaren J-O Waldner till en dramatisk femsetare i dubbel.
– J-O och hans partner vann visst med 23–21 i avgörande set.
Under många år arbetade Tommy på SL, men någonstans på vägen gick det snett och alkoholen tog överhanden. Han fick sparken och blev förtidspensionerad. De nya vännerna fanns i Slaktarbacken.
– Han var så god, en verkligt snäll människa. Han gjorde inte en fluga förnär. Jag tror att han var väldigt ensam men här i Slaktarbacken finns det solidaritet, säger Charlie som själv saknar bostad och sover hos kompisar eller under buskagen i backen. För några år sedan hände något som förändrade Tommys liv. Genom en gemensam bekant fick han kontakt med Lars Neasström, ordförande i Rotebro Bordtennisklubb.
– Jag hade mött Tommy några gånger i unga år. Då var han riktigt vass. ”Jag vill tillbaka till pingisen igen”, sa han.
Tommy fick chansen i Rotebros B-lag. Visserligen vägde han runt 150 kilo – men tekniken var densamma som förr.
– Han var riktigt bra. Trots sin vikt var han snabb, läste spelet och slog helt oväntade returer. Jag tror att han hade flest segrar i hela laget. Och Tommy skulle aldrig fuska till sig en boll, det var helt otänkbart.
För Tommy blev återkomsten till bordtennisen lite av en vändpunkt. Han ”gick ner i vikt och dök allt oftare upp ute Rotebro.
– Han hängde till och med på A-lagsträningarna, berättar Lars Naesström.