Julen är här(lig), men chilla lite nu
N
u är julen här. Åtminstone om man ska döma av hur läget är nu, liksom. Julsångerna har intagit radiokanalerna, kommunen har satt upp julbelbelysningen och Black Friday skrek ut: Köp dina julklappar redan nu!
Meh, som kidsen säger. Chilla. Det är ju en hel månad kvar till tomten knackar på snöig port!
Men jag känner en person, för vilken julen inte kan komma fort nog. Redan när midsommarstången vissnat på ängen börjar hon längta. Och längta.
Hösten blir en enda lång väntan tills anständigheten tillåter henne att plocka fram adventsstjärnan och hänga upp julgardinerna. Och i hennes fall är det, i ärlighetens namn, redan i oktober. Granen väntar hon med ända till november.
En tidigare svärfar gjorde redan lagom till sin födelsedag i september upp en jullista med hållpunkter för julgodistillverkning, julklappsinhandling och matlagning i omgångar för infrysning.
Han toppade sedan detta med ett körschema för själva julafton med noga angivna klockslag för julbönen (som alltid inledde julafton) julbordet, tomtens ankomst och julklappsöppningen. Jag var lika fascinerad som förundrad över detta precisionsjulfirande. För mig däremot kommer julen alltid lite som en överraskning. ” Va, redan?” tänker jag när julafton ligger bara några dagar bort. Då ska plötsligt julklappar inhandlas, sill läggas in, julpynt ställas fram och grönkål inhandlas (av någon anledning måste alltid långkål finnas på julbordet hemma hos oss). Ibland önskar jag att jag var lite mer planerad, pysslig och pepparkaksälskande. Men listor ger mig kalla kårar, ser jag Ernst byter jag kanal och jag lyckas alltid bränna vid pepparkaksgubbarna. Så det är kanske bäst att jag också tar det lite ”chill” med julen. Första advent tänker jag i alla fall ”fira” med två timmars väldigt ojulig padeltennis. Så det så.