Jag var för­doms­full mot er, för­låt mig!

● Den här si­dan är pro­du­ce­rad av #EttSthlm, ett pro­jekt ini­ti­e­rat av Di­rekt­Press med fi­nan­sie­ring från SL, Svens­ka Bo­stä­der och Vin­no­va. Jour­na­li­sti­ken är obe­ro­en­de. Mer in­fo: www.ettsthlm.se

Mitt i Sollentuna - - #ETT STHLM - Pet­ter Beck­man PRO­JEKT­LE­DA­RE FÖR #ETTSTHLM pet­ter@ettsthlm.se

Jag brot­tas var­je dag med mi­na för­do­mar. Min bild av ”in­nerstads­bor” (hip­s­ter-skägg, craft be­er och kor­ta ko­stym­byx­or) har va­rit gans­ka ste­re­o­typ, ska jag er­kän­na. Jag har tit­tat på stan li­te ut­i­från.

Ha­ha, vil­ket skit­snack, sä­ger ni om ni goog­lar var jag bor: Skan­stull.

Men näs­tan allt jag vet om hur stan fun­kar, hur män­ni­skor re­so­ne­rar, hur de ser på varand­ra, det har kom­mit från mitt dag­li­ga jobb ett par mil syd­väst om Slus­sen.

Som tid­nings­jour­na­list i Skär­hol­men och Bot­kyr­ka har jag in­ter­vju­at tu­sen­tals ung­do­mar, för­äld­rar, eldsjä­lar, lä­ra­re, po­li­ser och ung­doms­le­da­re i den de­len av stan.

Men jag har verk­li­gen haft noll koll på hur folk i in­ners­tan, Brom­ma el­ler Aspud­den ser på verk­lig­he­ten.

Vad be­ty­der ord som ut­an­för­skap el­ler för­ort­skri­mi­na­li­tet för folk på and­ra si­dan? Jag vet in­te.

Hit­tills i år har 15 unga per­so­ner skju­tits ihjäl här i vår egen stad. Bryr sig folk över­hu­vud­ta­get, så länge det in­te hän­der i de­ras eget, tryg­ga om­rå­de?

Är seg­re­ga­tio­nen ens ett pro­blem för folk i de ri­ka­re stads­de­lar­na?

Jag har ba­ra kun­nat gis­sa.

Kan det va­ra så­här: ”In­nerstads­bor vill egent­li­gen in­te att stan ska bli mer so­ci­alt blan­dad”?

I vårt sam­tals­pro­jekt #EttSthlm släng­er vi upp så­da­na skyl­tar på prov, för att få igång en dis­kus­sion. Och det är värt att stäl­la frå­gan.

På ett tun­nel­ba­ne­sä­te upp­ställt på Kar­la­plan fick jag ett en­ga­ge­rat svar på tal från en äld­re Ös­ter­malms­bo:

”Så för­doms­fullt! Frå­gan är ju myc­ket kom­plex­a­re än så. Det är en all­de­les för grund män­ni­sko­syn att tro att folk ba­ra ser på värl­den ut­i­från sin egen plån­bok.”

I mån­dags dis­ku­te­ra­de vi för­orts­skjut­ning­ar­na i Rå­lamb­s­hovspar­ken. Sam­ma sak där: stort en­ga­ge­mang. Kungs­holm­bor bryr sig. Plå­gas av klyf­tor­na, ser sam­ban­den och vill bi­dra till lös­ning­ar.

Bryr sig folk över­hu­vud­ta­get, så länge det in­te hän­der i de­ras eget tryg­ga om­rå­de?

Var­för blev jag så över­ras­kad? Jo, för att det här är rös­ter som näs­tan ald­rig hörs. De fles­ta, nor­ma­la män­ni­skor skul­le ald­rig ge sig in och pra­ta om seg­re­ga­tion och skjut­ning­ar, of­fent­ligt i so­ci­a­la me­di­er. De svart­vi­ta upp­del­ning­ar­na äger are­nan.

”Det sto­ra pro­ble­met är in­te ba­ra de som pra­tar ut­an de som tyst­nar. Det är så många som har trött­nat, som in­te har nå­gon lust att ge sig in i den här gytt­jebrott­ning­en och som ski­ter i allti­hop”, kon­sta­te­rar Jo­nas Tor­pe Jo­el­son på saj­ten Sve­ri­gepra­tar.

Det är det #EttSthlm – och även Sve­ri­gepra­tar – hand­lar om: att ska­pa en plats där and­ra rös­ter kom­mer fram. Där folk slip­per va­ra ste­re­o­ty­per. Och där vå­ra för­do­mar om varand­ra kan ploc­kas isär.

Det kan bli en gans­ka här­lig be­fri­el­se för oss al­la. Och kanske lö­ser vi fler pro­blem.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.