Familjen återförenas efter tuffa perioden
Efter ett halvår med fysiskt avstånd får Lena snart träffa sin pappa
Små barn dör om de inte får närhet, det gör säkert gamla också.
När Lena Holmlunds mamma gick bort i våras blev hennes pappa Bernt Holmlund ensam kvar på vård- och omsorgsboendet. Efter en lång vår och sommar med distansmöten från balkongen ska de snart äntligen få återförenas.
För två år sedan flyttade Lena Holmlunds föräldrar in på ett vård- och omsorgsboende i Sätra på grund av mammans Alzheimer. Lenas i dag 90-åriga pappa, Bernt Holmlund, valde att flytta med så att paret skulle kunna bo tillsammans. Lenas mamma bröt höften i februari och lades in på sjukhus.
Väl tillbaka på boendet i slutet av mars visade det sig att hon hade smittats med covid-19. Pappa Bernt smittades också.
Ingen av dem hade allvarliga symtom men viruset blev för mycket för Lena Holmlunds mamma, som gick bort i början av april.
Ropa till balkongen
I och med besöksförbudet på äldreboenden tvingades familjen att sörja på avstånd. Men Lena Holmlund och hennes söner har kommit till boendet varje vecka, och även också systern med sina barn.
– Pappa har gått ut på sin balkong och så har vi kunnat ropa till varandra eller skriva på whiteboard eftersom han hör dåligt. Boendet har även ordnat med en bokningsbar mötesplats. Så vi har kunnat sitta ute, med två meters avstånd, ett par gånger. Men då har vi alltid haft skyddsvisir eller munskydd, säger Lena Holmlund, som själv har antikroppar.
Hon tror att mötena har betytt mycket för hennes pappa Bernt, som är friskförklarad sedan flera månader.
– Jag är osäker på om han hade klarat sig annars. Det är klart att det är frustrerande att veta att båda vi har haft corona men inte har fått ses. Samtidigt har jag full respekt för reglerna och alla är förstås jätterädda för att smittan ska komma in på boendet igen, säger Lena Holmlund.
Behöver närhet
Hon är lättad över beskedet att besöksförbudet hävs i början av oktober.
– Vi börjar komma till ett stadium där det blir hälsovådligt åt andra hållet. Små barn dör om de inte får närhet, det gör säkert gamla också. Efter att pappa friskförklarades från corona fick han en demensdiagnos. Han kan hänga med en del men det är lite oklart om han förstår allt som händer. Han känner sig instängd och säger
”mig kommer de nog inte att släppa ut igen”.
Hur tror du första mötet blir?
– Det ska förstås bli jätteskönt att få träffas. Men i början tror jag inte att det blir så stor skillnad: det kommer förmodligen inte att vara tillåtet att kramas och så kan ju inte boendet bara öppna dörrarna och släppa in alla på en gång. Personalen där har gjort ett otroligt jobb under den här perioden, det är viktigt att påpeka.